De senaste dagarna har vi tagit det lite lugnt. Vi behöver vila upp oss emellanåt. Mats tar igen krafter och jag vilar huvudet. Under en väldigt lång tid efter min cancerbehandling kände jag min kropps begränsningar i ork. Nu har det blivit tvärt om. Min kropp orkar men mitt huvud säger stopp, jag blir mentalt trött och behöver ta paus tills huvudet är med igen. Den effekten har jag blivit medveten om under sommaren.

Idag ska jag på förmiddagen följa med Mats till lungkliniken i Falun. Han ska få ha syrgas här hemma. Hans syremättnad ligger ofta kring 85%, som frisk har man kring 97%, men Mats varierar mellan 80 och någon gång upp till 91%. Går det under 70% så är det livshotande och under 80 direkt skadligt. Vi hoppas och ser fram emot att hans syresättning ska bli stabilare med hjälp av syrgas.