Jag vaknar ofta vid 6-tiden och ibland hör jag Lasse som kör till jobbet 5:45. Då känner jag mig lycklig över att slippa stiga upp och åka iväg till ett jobb, jag startar en ny dag i min egen takt och i lugn och ro. Just idag smattrar regnet mot rutan och verandans plåttak.
Igår var vi på lungmottagningen i Falun och blev väldigt väl omhändertagna av sköterskan Anders. Mats fick genast syrgas och efter en stund stabiliserades hans syremättnad till 94. Idag kommer de hit med en större syrgasapparat med 15 meters slang som bör räcka här i undervåningen. Han får också en bärbar som kan laddas och går på batteri. Den kan han bära med sig utomhus, när han kör fyrhjuling osv.
Att det är en koncentrator innebär att den omvandlar luften till syrgas och behöver bara servas en gång per år. Skötsel är att byta filter en gång i veckan.
Man talar om medberoende och medmänniska och jag skulle vilja mynta ett nytt ord- medsjuk eller medhandikappad. Att leva bredvid Mats som efter en kort promenad behöver sitta en lång stund innan han får luft nog för att prata, som har biverkningar som klåda, munblåsor, kramper och struma. Som inte orkar resa sig för att hämta medicinen borta vid köksbordet. Som ibland efter att ha lagat maten inte orkar äta hur gott det än är.
Jag har blivit medsjuk. Jag önskar att jag kunde vara mindre påverkad och orka lyfta stämningen de tillfällen när han har det riktigt tungt, men jag rycks med.
Mats är fantastiskt tålmodig och på bra humör för det mesta, jag brukar säga att det är tur det är han som är handikappad. Hade det varit jag hade jag gnällt mest hela tiden! Visst finns det tunga stunder/dagar då han inte orkar hålla humöret uppe och då blir det tungt. Särskilt märkbart var det under strumaperioden, då undvek jag att prata med honom under långa perioder.
När vi igår äntligen förstod att han ska få hjälp av syrgas så föll en sten från våra hjärtan. Vi vet att han inte kommer att bli frisk utan kommer att bli sämre efter hand, men som han säger: Jag vill se till att ha det så bra som möjligt den tid jag har kvar! Vi har ordnat det vi kan på egen hand, bl a Appleklockan som varnar och påminner och ringer upp 112 om det behövs, den lilla mopeden, husbilen=frihetsbilen och fyrhjulingen. Nu får han efter flera års begäran äntligen syrgas!
Idag kommer de hit med hans nya apparater. Det ska vi fira!
Igår kunde vi hänga upp min hänggunga i köket igen eftersom vi möblerat om lite. Fantastiskt skönt, jag älskar att sitta i min ”tron”! Det var pensionärsfredag så att dessutom sitta där med ett glas vin kändes fint!.
Att elda i vedspisen som har en stängd lucka går bra om jag sköter eldningen