Igår hade jag en riktigt dålig dag. Hela kroppen var i obalans och då hänger oftast även knoppen med och vice versa. Lite småfrusen, lite orolig mage, lite snuva och trötthet. Det kändes som om jag hade en störtförkylning på gång som om febern var på väg. Jag satte på mig munskydd för att skydda Mats och kände mig olustig och gnällig. Jag blev inte sämre under dagen utan det fortsatte vara subtilt.
Antagligen var det en reaktion på vår situation. När jag tänkt, mediterat och känt efter, känner jag en oerhörd lättnad. Hela kroppen slappnar av och en anspänning som jag inte varit medveten om försvann. Lättnad över att Mats fått syrgas och därmed mår bättre och orkar mer. Lättnad över att Lasse, vår fantastiske vän, har flyttat hit och fixar det ena och det andra. Lättnad över att kunna dela ansvaret för vår vardag!