Jag väcktes av att Maja vrålskällde ( eftersom Putte spydde på golvet framför min fåtölj). Jag fick henne tyst och kände på inomhustemperaturen att det blivit kallare ute och drog mig en stund innan jag klev upp (och trampade rakt i Puttes spyor).
Det gick ovanligt lätt att få fyr i spisen och jag gjorde därefter kaffe och tre goda frukostmackor.
Det inträffar emellanåt att jag upplever en särskild ödmjukhet inför livet. En harmonisk känsla där alla tänkbara svårigheter och hinder är som bortblåsta och då jag inser hur obeskrivligt och fantastiskt bra vi har det.
Nu sitter jag här i gryningen, med kaffesmak och värmande brasa i vedspisen och mår bra!
Igår kväll hämtade Ximena Nora efter sin hockeyträning. Hon kanske kommer och hälsar på redan idag om Ximena ska träna på hockeyplan.
Vi har satt oss själva i karantän och träffar inte Lasse eller Ximena under deras första tid efter hemkomsten från Italien. (Men det finns telefon…)
Smittoläget är besvärligt, corona har blivit det mest smittosamma i historien.
