Vi är många som återigen har dragit oss tillbaka i karantän. Läget är mer oroande än tidigare eftersom den nya varianten nu sprider sig snabbt och är så utbrett.
Min syster Karin har fått skjuta upp sin resa till sitt hus i Spanien igen. Hon har inte haft möjlighet att resa dit sedan pandemin startade.

Jag är inte nöjd med hur min iPad behandlar mina foton. Jag vill kunna bestämma och hantera dem på mitt sätt. Men i den senaste versionen sätter den upp nya små bildspel som visas upp på startskärmen varje dag. Ovanstående foto dök upp igår och allt som oftast går jag in och tittar och uppskattar att bli påmind om händelser och människor.

I karantän, kyla och vintermörker går vi praktiskt taget i ide under januari och februari. Jag bär ved och eldar, målar, rastar och utfodrar hundar och röjer när det behövs. Många serier avverkas liksom digitala pussel och spel. Mats ser på matlagnings-, natur- och motorprogram, läser böcker och sköter om sig så gott det går. Tillsammans funderar vi ut mat och oftast är det Mats som lagar men när han har ”dåliga” dagar hjälps vi åt.

Idag börjar de vanliga vardagsveckorna igen och jag ska fortsätta med tömningen av övervåningen. Jag rensar och bär ner det Mats eller vi behöver gå igenom. Det ska bli skönt när det är färdigt! Men först åker granen ut och julsakerna plockas bort förutom adventsstakarna. Deras ljus behöver vi ytterligare ett tag.

Januaridagarna flyter på. Mats sov gott i hela 10 timmar och hade en bra lördag. Lasse skottade garageplanen och gångar till kaninhus och gästhus. Så välskottat har det aldrig varit här tidigare! Vi såg en film tillsammans med Tobias och tittade på skidskytte.

Jag tittar på den barrande granen och tar sats för att kasta ut julen. Dagarna blir längre och snön lyser upp tillvaron. Minus 4 grader är är en bra utetemperatur i januari.

Vi var oförberedda på gårdagens kyla men fick upp inomhustemperaturen ganska snabbt. I natt steg temperaturen och nu snöar det.

Det känns osäkert vad den stora smittspridningen innebär och hur mycket vi ska isolera oss. För säkerhets skull träffar vi träffar inte Lasse den närmsta tiden, risken att han smittats vid italienresan är för stor. Joel och Tobias väljer att inte resa till sin mormors begravning. Elin har varit hemma från jobbet med förkylningssymptom, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Hon fick besked om negativt resultat igår kväll. Restaurangen i Stora Skedvi har stängt pga ev smitta och vi är uppe i de högsta antalet smittade under hela pandemin.

Kylan har kommit tillbaka och igår hade vi en strålande solskensdag!
Jag eldar och huttrar, ute -16,1 och inne var det +16,4 när jag klev upp kl 6. Men det blir snart varmare och Maja hjälper till att värma mitt knä.
Idag ska Tobias och jag till Säter och i eftermiddag ska vi följa skidskyttet i Oberhof.

Jag väcktes av att Maja vrålskällde ( eftersom Putte spydde på golvet framför min fåtölj). Jag fick henne tyst och kände på inomhustemperaturen att det blivit kallare ute och drog mig en stund innan jag klev upp (och trampade rakt i Puttes spyor).
Det gick ovanligt lätt att få fyr i spisen och jag gjorde därefter kaffe och tre goda frukostmackor.
Det inträffar emellanåt att jag upplever en särskild ödmjukhet inför livet. En harmonisk känsla där alla tänkbara svårigheter och hinder är som bortblåsta och då jag inser hur obeskrivligt och fantastiskt bra vi har det.
Nu sitter jag här i gryningen, med kaffesmak och värmande brasa i vedspisen och mår bra!

Igår kväll hämtade Ximena Nora efter sin hockeyträning. Hon kanske kommer och hälsar på redan idag om Ximena ska träna på hockeyplan.

Vi har satt oss själva i karantän och träffar inte Lasse eller Ximena under deras första tid efter hemkomsten från Italien. (Men det finns telefon…)

Smittoläget är besvärligt, corona har blivit det mest smittosamma i historien.

”Ledan är kreativitetens moder”.
Jag hörde det uttrycket för länge sedan och det har följt mig genom livet. Helt plötsligt fick jag kraft och lust att måla och igår gjorde jag en målarhörna vid köksbordet. Ovanstående tavla är nästan färdig och fler är på gång. Som vanligt ligger målningarna och väntar inom mig och jag är så nyfiken på vad som ska komma ut. Det är hisnande att ställa fram en tom vit duk och se vad som växer fram.

Igår avslutades Tour de ski och idag har vi en vilodag från skidåkning. I morgon blir det skidskytte.

Lasse kom hem sent igår kväll och idag åker Nora hem till Ximena. Det blir tomt!

Vi kommer att undvika att umgås med Lasse under en karantäntid, vi är extremt försiktiga nu när smittan sprids igen. Många fullvaccinerade blir också smittade, kungaparet är ett exempel.

Igår var det riktigt töväder. Vi tittade på Tour de ski och Tobias och jag handlade i Skedvi.
Jag är sugen på att måla och planerar att ockupera halva köksbordet.

Nora anpassar sig mer och mer i vår flock. Ximena och Lasse kommer tillbaka från Italien sent i morgon kväll. Vardagen börjar återkomma.

Under helgen har Puttes sår läkt och svullnaden lagt sig. Han är helt opåverkad och vi har beslutat oss för att vara uppmärksamma på om det dyker upp något mer men avvakta med veterinärbesöket.

När jag igår skulle bära upp en ny hundmatsäck som stått i källaren blev jag snopen. Mössen hade bitit hål i säcken och ätit upp en betydande del av innehållet!

Åsa har skickat foton från nordnorge. Hon reste dit med Linus och Martin för att fira nyår med kompisar, men kompisarna hade blivit satta i karantän precis innan de anlände. De har bara kunnat träffa dem utomhus och har bott i ett eget hus, det som ligger närmast, längst ut till höger!

Idag ska vi fylla på matförådet och titta på skidåkning. Vi låter gran och jul få vara kvar ytterligare några dagar.

Första dagen på året blev en harmonisk, lugn dag. Vi malde ny skånsk senap och åt lutfisk och därefter risalamalta med jordgubbskompott. Vi njuter av de spanska frukterna och lapar c-vitamin.

Omicronvarianten av covid-19 sprider sig explosionartat i världen och som tidigare väljer varje land sina egna retriktioner och oron är stor även om dödligheten är betydligt lägre med denna variant. Även här i Dalarna ökar nu smittan och Mats och jag har beslutat att återgå till att vara lika försiktiga som i början av pandemin. Vi ska inte smittas av någonting!

Ute är det relativt milt och i natt kom det några cm snö.
Puttes sår har läkt på ytan och vi avvaktar morgondagen då vi ska kontakta veterinären för att få en tid.

Nora har accepterat vår flock men är fortfarande lite misstänksam mot Tobias som dyker upp här emellanåt. Från början la hon sig mellan mig och honom som ett försvar. Hon har också tagit på sitt ansvar att vakta huset och trädgården. Det är en häftig ras och en trygg vakthund!