Jag sov bättre än på länge och vaknade tillsammans med hundarna vid halv åttatiden. Rastar dem, gör frukost och har min morgonstund tillsammans med dem i morgonljuset. På övervåningen hör jag Annas steg, hon är tillfälligt hemma i Sverige.

Så mycket lättare det är att fånga en ljus hund på foto.
Bianca lyckades i förrgår kväll ta sig ut ur trädgården, vi vet inte hur. Åsa och Linus hundsäkrade staketet i somras och det finns inga spår efter att hon tagit sig ut genom det. Troligtvis har hon hoppat över, så nu kan hon inte springa fritt med de andra i trädgården. Det blir bättre när jag kan följa med men just nu är det för halt.

Jag försöker hitta ett förhållningssätt till kriget och den hotbild som vi står inför. Det är lätt att dras in i vad det fasansfulla kriget innebär för dem som drabbas och oron för vad det kan få för konsekvenser för mig, Sverige, övriga Europa och världen.

Jag plockar fram det positiva: Europa och politikerna samarbetar, flyktingarna tas om hand, solidariteten och motståndet är oerhört starkt.
Samtidigt vill jag njuta av stunden och att jag har möjlighet att leva mitt liv som jag vill. Jag klarar det rätt bra men innerst inne gnager en sorg och en oro för hur detta ska sluta!