Igår var det riktigt varmt och jag väntar otåligt på att isen i trädgården ska försvinna. Jag är fortfarande dålig i magen och börjar känna mig lite matt. Idag ska jag skärpa mig och köra riktigt skonkost. Jag slarvar annars med det eftersom jag snabbt brukar bli bra.

Vi möts dagligen av mycket allvarliga krigsrapporter från Ukarinakriget och artiklar om Sveriges hotbild och självförsvar. Det är en mycket märklig situation och svårt att förhålla sig till. Att det är så nära oss påverkar, liksom hemska bilder och berättelser.
Jag pendlar mellan förtvivlan, oro och förhoppning att det ska lösa sig på ett bra sätt. Ärligt talat så tror jag att detta kan pågå under en lång tid och få långtgående konsekvenser som jag inte kan tänka föreställa mig. Jag väljer också att se det positiva, i ukrainarnas oerhörda försvarsvilja, i människors vilja att hjälpa flyktingarna, i att de svenska politikerna ägnar sig åt samarbete i stället för utstuderade valkampanjer… och det är svårt att tänka att det är som det ska, för det är det inte!