Jag uppskattar verkligen mina pensionärsmorgnar. Oftast vaknar jag av mig själv, utvilad och vid gott humör. Jag ligger kvar och låter tankarna flyga iväg och somnar oftast inte om. Hundarna har för det mesta varit ute på natten och fortsätter i så fall att sova. Ibland mediterar och/eller reikar jag. Efter ett tag plockar jag fram min iPad och läser nattens nyheter efter att har klarat mitt oblogatoriska dagliga morgonspel som just nu är Blockoduku. Ibland fastnar jag där ganska länge men hungern brukar få mig att stiga upp. Då följer Bianca och Putte med och får en första rastning innan de somnar om i fåtöljerna. Maja stannar kvar under täcket ett bra tag till.
Frukosten lastas på en liten bricka och sedan fortsätter jag att ha min egen tid, mina tankar, min morgon alldeles för mig själv i min fåtölj. Dag efter dag!

Mats säger att han mår bättre än på länge. Klådan besvärar från och till men i övrigt känner han sig rätt bra. Mina små fallskador börjar bli bättre men jag är definitivt inte smärttålig och bidrar inte till någon gemytlig atmosfär. Igår kunde jag i alla fall börja gå normalt i trapporna och köra till affären en sväng. Värre var att lyfta och bära matkassarna men det gick om jag tog en kasse i taget. Att böja sig och elda i spisen är heller ingen höjdare.

Mats har valt att inte engagera sig vare sig i krig eller politik. Han fokuserar på här och nu, vilket han gör rätt i. Men jag följer med oro krigets utveckling liksom Sveriges kommande utveckling under den nyvalda regeringen. Dagens ledare i DN och Aftonbladet är läsvärda och bekräftar min oro.