För att Mats skulle ta sig nerför trappan med hjälp av bara ett ben gjorde vi detta arrangemang. Rullstolen fram till bordet, flytt från rullstol till bänk med friska benet och sedan glida ner mot den väntande scootern. Det fungerade!
I morgon kommer Säters kommun med en tillfällig ramp.
Vi trodde att det skulle räcka med ett blodprov men Mats blev ordentligt undersökt av flera läkare, ultraljud och skiktröntgen. Jag satt med honom mellan kl 13 och 18 då han fick besked om att han skulle bli inlagd för säkerhets skull. Undersökningarna visade att det inte slutat blöda i vaden.
Hundarna var ensamma hemma men Ximena rastade dem när hon hämtade Hailey vid 15-tiden. Jag åkte hem för att hämta Mats prylar och kom samtidigt som Lasse och Anna. Lasse hade hämtat henne på Arlanda.
Jag åt, matade och rastade hundarna och plockade ihop hans saker. De hade nu beslutat att Mats skulle flyttas till Falun för att vara på rätt ställe ifall de behöver åtgärda blödningen. Hans smärtlindrande tabletter var effektiva och lindrade smärtan betydligt.
Min autopilot var påslagen och jag körde till Falun, överlämnade sakerna till en trött och lite skärrad Mats, kramade honom och körde hem.
Vid 22-tiden satte jag mig en stund i min fåtölj och lät det senaste dygnen smälta in.
Förutom oron för Mats situation hade jag bara sovit 2 gånger i 1,5 timmar vardera sedan kl 5 i tisdags morse, totalt tillbringat 12 timmar sittandes på en stol på akuten, kört 31 mil tor Arkhyttan-Avesta 4 gånger och Arkhyttan-Falun tor 1 gång.
Det var inte svårt att somna!
Mats fick inte äta eller dricka och vid midnatt fick han ett enskilt rum, munspray och dropp. Enligt läkaren var det inte säkert att de behövde göra ett ingrepp men var förberedda ifall det behövdes. Nu på morgonen väntar vi på ronden och besked om fortsättning.