Det pågår en strid mellan förnuft och känsla. Jag tror att både Mats och jag har trillat tillbaka till den hopplösa känslan. Ska detta aldrig ta slut? Sjukhus, svaghet och mörker. Trots att jag hade en underbar spanienresa ifrågasätter jag den eftersom det innebar en veckas sängläge för mig och gjorde Mats svag och sjuk igen.

Febern hade inte gett sig igår kväll, Mats var trött och deppig och gick till och med med på att dricka näringsdryck. Jag och hundarna deppade här hemma och jag slumrade i soffan hela kvällen och sov sedan som en stock i 9 timmar.

Nu ska jag äta frukost och avvakta vad ronden säger.