Vår oro för Mats hälsa ligger väldigt nära. Jag vet att Mats ständigt bär det med sig och hanterar det på sitt sätt. Jag fungerar bra i själva krisen men försöker så snart som möjligt släppa fram och göra mig av med det som skett. Jag kommer alltid att vara orolig men försöker och lyckas numera oftast släppa oron, lämna den bakom mig och i stället tillvarata nuet.
I förrgår blev det en sådan situation när vi besökte akuten. I efterhand tar oron sig mest fysiska uttryck som trötthet, magproblem och sorg. Gårdagen ägnade jag åt att försöka läka och ta nya tag mot Carpe diem (som är ett missbrukat uttryck men så riktigt och viktigt!).
Jag körde Tobias till Falun där han gjorde teoriprovet för svenskt körkort. Det gick bra! Nu återstår bara uppkörningen. När vi kom hem stod Lasse och gjorde Janssons frestelse!
Idag kör Anna och hundarna tillbaka till Italien. Jag ska köra Mats till Långshyttan, där han ska lämna rutinprover till Uppsala och i övrigt ska jag bara vara.
