Det verkar som höstmörkret har gett mig ännu bättre sömn och massor av fantasifulla drömmar. Nu sist var jag på äventyr utomlands med konstig valuta.

Ingen av oss ser fram emot vintern. Mats oroar sig för kylan och när han inte kann komma ut med hjälp av sin scooter i snön. Jag hoppas att jag kan motabeta den stora latmasken och fortsätta de dagliga promenaderna på egen hand. Då kanske jag kan hålla humöret uppe under november och januari/februari, mina tyngsta månader.

Igår hade Mats ett långt samtal med Joel, Johanna och Tobias. De vill till vår stora glädje fira julen här! Även Elin och Åsa är i Dalarna över julen. Vi har inte firat jul ihop med våra barn på många år och att fira med alla barnen samtidigt tror jag inte att vi har gjort! Det ser vi verkligen fram emot!

Det innebär att vi måste se till att det stora rummet är röjt så att det finns sovplatser för alla. Det ger en bra arbetsmotivation och novembersysselsättning!