När jag kom till sjukhuset vid 11:30 fick Mats mjölk och Joels kanelbullar, vilket han uppskattade.

Idag kan han sätta sig upp själv och snart ska jag hjälpa honom med rakning och klippning. Även hans liv börjar normaliseras. Nej, det var fel uttryckt, hans situation just nu kan aldrig sägas vara nomal. Men han mår bättre idag än tidigare.

Vid ronden idag sa läkaren att det kommer att ta tid innan de släpper hem honom. Han har inga bakterier i magen.