9 september

Jag är förvånad över hur jag reagerar och bearbetar händelserna från det senaste året. När min syster Karin var här var jag så trött och jag kunde inte fatta varför. Jag sov mycket under helgen men fortsatte att vara trött. Igår kunde jag inte hålla mig vaken längre än till kl 21 och i natt sov jag nästan 10 timmar…

I morse kom jag på att det nog är en slags efterreaktion, det var tryggt att ha ”storasyster” här, det gav en barndomstrygg familjekänsla och jag slappnade av. För första gången upplevde jag att mamma var med oss, hon svävade runt Karin när hon klev av tåget.

Inatt drömde jag för första gången om sjukhus, läkare och sköterskor, en sjuk Mats och problem med att ta hand om hundarna. Jag har tydligen kommit in i en ny fas av bearbetning. Det är bra!