Floden

Vaknar upp till ytterligare en regntyngd dag. Jag längtar efter solen och våren men idag passar vädret bra till min sinnesstämning. Den senaste tiden har varit rätt omtumlande, inga stora saker men det har inte funnits tid att stanna upp och reflektera, det bara rullade på.

Jag har ett stort behov av att stanna upp och reflektera, det har blivit allt viktigare med åren. Jag inväntar känslor, tankar och själ och när jag känner stabilitet och lugn flyter jag vidare i livet. Liknelsen med att mitt liv är som om jag flyter med i en flod ut mot havet är bra. Ibland är strömmen väldigt stark och Jag hittar inte lugnvatten men när lugnvattnet dyker upp skyndar jag mig in i en vik och ligger där tills jag är beredd att följa strömmen och flyta vidare. Ibland kommer det hinder och numera har jag lärt mig att jag inte måste ta bort dem alla, jag ser dem och funderar och väljer om jag ska flyta förbi eller stanna och ta bort dem. Floden blir bredare och bredare och till slut är jag ute i havet och mitt liv förenas med alla andras när jag dör.

Jag dricker mitt morgonkaffe, hundarna och Mats sover och huset är tyst och lugnt. Arkhyttan är inbäddad i regnmoln och tiden står nästan stilla. Jag vill stanna i lugnvattnet en stund.