månadsarkiv: februari 2018

Vila

Det är skönt att Mats är hemma och underbart att Joel kom fram utan problem!

Vi är slitna, både Mats och jag, och det blev så tydligt när Joel kom. Jag hoppas att vi alla nu får lugna dagar. Joel ska arbeta härifrån, Mats ska återhämta sig och jag ska hämta krafter i Spanien tillsammans med Maggan och Karin. Men först väntar en arbetsdag i Borlänge.

Håll tummarna

Mats blir utskriven vid lunchtid och jag tar för säkerhets skull med både Putte och Maja när jag hämtar hem honom. Han är efterlängtad, det är väldigt tomt när han är borta!

Med lite tur tar Joel sig hit med tåg från Helsingborg idag, starten har gått bra i alla fall. Man varnar för snökaos i södra Sverige. Igår var det visst kaos på Arlanda också men det borde väl vara över till på fredag!?

Jag ska bunkra upp med mat för några dagar eftersom Mats inte kommer att köra bil till att börja med. I morgon tar jag morgonbussen till jobbet med all packning och kl 16 går tåget till Stockholm och Maggan.

Kl 7.20 på fredag går flyget mot Malaga! Ser fram emot svenskt sommarväder, i morse hade vi minus 15 och plus 19 inomhus. Jag eldar!

 

Rapport 4

Jag körde till Falun och vägarna var ok, lite snörök och snösträngar var allt. Mats var mycket trött och frusen. Han var fortfarande uppkopplad till dropp och snopp och i handleden där de gått in hade han ett tryckförband.

Han var inte längre ensam i rummet men jag satt där några timmar och såg på när de pysslade om honom. De kunde inte ge besked om när han skulle kunna åka hem i morgon. De håller koll på medicinering, lever mm.

Vi är väldigt lättade över att hans hjärtkärl var fina och att han är så noggrant undersökt. Nu kommer vår sista väntan, att läkaren Emma ska sammanfatta alla prover och tester och ge oss något att förhålla oss till. Det kan nog dröja en vecka innan vi vet.

Idag hade hundarna varit lugnare här hemma, trodde jag. När jag burit in ved och klätt av mig upptäckte jag att de bitit mer på fotstödet på soffan! Maja såg väldigt oskyldig ut!

Nu är det gjort!

Jag har fått ett kort sms från Mats:

”Jättefina kärl, matt, vila”

Underbara nyheter! Nu ska han få vila lite, jag äta lunch och ta hand om hönsen innan jag åker in och hälsar på!

Rapport 3 Väntan…

onsdag 7.00

Mats skickade ett uppkopplat foto igår kväll. Han rapporterar att han haft en kall och lång natt och att han väntar på frukost.

Hundarna och jag har sovit gott och länge och hundarna verkar opåverkade av eventuell medicin. Tack för det! Ute blåser och snöar det rejält. 8 minusgrader.

Nu väntar en lååång dag för min del!

8.25

Vi har fått frukost, både folk och  fä. Mats har fått bedövning i handleden och slumrar lite. Vi sms:ar och spelar Wordfeud emellanåt. Jag eldar i vedspisen och väntar. Det är svårt att ta sig för något. Jag behöver bära in ved, tvätta och börja packa men det tar emot.

Det är bra att de hinner ploga ordentligt innan jag ska köra till Falun!

9.00

knäpptyst från Falun

9.30

knäpptyst från Falun. Nu är jag övertygad att de har hämtat honom till undersökningen och att det har gått så fort att han inte hann meddela mig, vilket han hade lovat!

10.00

rastlöst i Arkhyttan… men nu kom ett meddelande att han sovit och att det nu var dags!

Vi tänker på och saknar dig här hemma Mats!❤️

Rapport 2 och mer dramatik

Jag åkte in till Mats en sväng på eftermiddagen och när jag kom hem hade hundarna haft roligt med Mats hjärtmedicin… hur de nu hade fått tag på förpackningen… De hade bitit sönder kartongen och kartorna låg utspridda i kontor och hall. Jag kröp runt på alla fyra och letade tabletter, hittade 6 stycken och räknade hur många som saknades i kartorna, det var 10 stycken. Mats tror att han hade tagit ett antal från en karta och har vi tur var det de 4 som saknas. Jag håller tummarna och håller koll på om någon av hundarna verkar må dåligt. Än så länge verkar det lugnt!

Mats var lugn och mådde bra förutom att han frös och han är ju en fryslort. Nu inväntade han kateter och dropp innan natten och sedan ingreppet i morgon. Jag får avvakta här hemifrån och hålla tummarna men är beredd att köra in så snart de är klara.

 

Rapport 1

20180226 kl 13.15

Mats är avlämnad på avd 27 i Falun. Jag är i Arkhyttan några timmar innan besökstid. Igår var Mats nervös men idag tror jag att jag var nervösare, tycker inte om att inte vara med och inte ha nån koll alls. Idag är det provtagning och förberedelser inför ingreppet i morgon.

Fotot är några år gammalt och bil och Mats är från samma år.

I går kväll var det minus 18 men nu är det mulet och mildare, kring 8 minusgrader.

Berg- och dalbana

Idag har alla känslor landat rätt igen, det tog tid att landa och vi var tagna igår. Mats näsbränning verkar hålla, Sverige har tagit guld och brons på sista OS-dagen. Ute är 12 minusgrader och strålande sol, för 5 år sedan hade vi en lång kylig period och detta foto visar hur vi höll värmen inomhus.

Livet har varit berg- och dalbana senaste året men inte min viktkurva. Facebook påminde om hur det såg ut för 3 år sedan. Idag har jag nått min målvikt och fortsätter långsamt neråt. Från 77 kilo till 64,8 på 6 år!

Nu laddar vi för Mats inläggning för kranskärlsundersökningen i morgon. Jag har tagit beredskapsledigt och ska ta hand om hundar, hålla i handen och sköta allt runtomkring.

mer dramatik

Vi klev upp före klockan 6 och tittade på 5-milen och därefter curling. Klockan 10 började Mats blöda näsblod igen, och det var mycket blod i en ständig ström. Vi packade in oss i bilen och körde till akuten i Falun. Mats med en stor hink under näsan. Det var långt att köra till Falun med Mats blödande bredvid mig, så långt har det aldrig känts tidigare, 30 minuters bilresa.

På akuten blev vi hänvisade till ”Öron, näsa o hals” där vi blev snabbt omhädertagna. Det visade sig att det var en blödande pulsåder som satt i höger näsgång. Läkaren brände och det slutade genast att blöda!  Förutom jag och Mats, läkare och sköterska var det med ett antal personer som inte hade varit med vid kraftigt näsblod tidigare. Hink och handduk bad vi dem kasta och efter en halvtimme var vi på väg hem igen. Nu ska han dricka och äta kallt och bara ta det lugnt. En bomullstuss sitter inne och får inte tas bort förrän i morgon.

Vi är båda rejält tagna men lättade och läkaren sa att det oftast inte återkommer när man har bränt. Det får vi hoppas, jag vill inte ha mer spänning i livet, jag vill ha det lugnt och skönt och tryggt!

Osäkert

Naturen har skapat spännande snöskulpturer på våra verandapelare.

Jag arbetade hemifrån igår för att kunna hjälpa Mats om hans näsblod skulle återkomma. Det gick bra, han hade bara lite näsblod. Men vi känner oss osäkra och vet att Mats har svårt att agera om han får en liknande blödning igen. Därför väljer jag att arbeta hemifrån även idag.

Mats oroar sig lite för kranskärlsundersökningen och ev ”sprängning” nästa vecka. Han läggs in på måndag och undersökning/ingrepp sker på tisdag. Jag kände mig frustrerad över att få ihop pusslet att arbeta, ta hand om hundar och sist men inte minst ”hålla Mats i handen” och tar därför ut mina tre kompensationsdagar för de beredskapsveckor jag gjort. Det innebär att nästa vecka bara blir en arbetsdag, torsdag, innan jag reser till Spanien. På onsdagen kommer Joel hit och kommer sedan att sällskapa Mats när jag är bortrest.

Men först ser vi fram emot en lugn helg (…utan näsblod!) med avslutning av OS och i kväll ska vi äta tapas för att ladda inför min spanienresa.