Jag hade glömt bort hur fysisk sorgen är. Igår var jag mest chockad men också lättad. Jag hade burit med mig oron för Bella under hela helgen. Ändå  gick det väldigt fort allting eftersom hon försämrades snabbt under måndagen. Donna och Putte är också påverkade och jag undrar hur de tänker/känner.

I natt kom tomheten och sorgen till mig, å vad det gör ont! Min känsliga mage satte genast igång att bråka och grät den också!

När vi kommit hem fick Mats syn på en av mina påbörjade tavlor. Håller du på att måla Bellas brustna hjärta? var hans kommentar.

+16 grader ute ,solen är framme för det mesta och det blåser ordentligt. Jag går ute i trädgården med hundarna och hönsen klagar över att de inte får komma ut.

Naturen är som fulast just nu, det har ännu inte börjat spira. Det är bara några tussilagon som vågat sig fram. Vår brännhög har växt till sig under vintern och det får bli en brasa en regnig dag utan blåst.

Mats ringer med jämna mellanrum och han kommer nog fram före klocka 18.00. Det ska bli så skönt att dela oron för Bella med honom. Korta stunder sover hon lugnt, hon har aptit och går gärna ut. Skäller gör hon också skälla-bella! Hon vilar korta stunder men är orolig, sitter och hostar/rosslar och andas tungt . Hon vill vara nära mig hela tiden och hennes oro smittar av sig på mig.

Elin har varit i Stockholm hos Karin en sväng och är nu på väg till Malmö innan återresan till Umeå. De skickade foton, liksom Mats som vadade i havet utanför Helsingborg igår. Jag åt ungkarlsmiddag framför TV:n.