Vissa perioder i livet rusar allt iväg och varken själen eller omvärlden hinner med att ta in allt. Då är det vikrigt att bromsa och ställa sig stadigt med båda fötterna på jorden. Stå där och se sig omkring och våga vänta på att allt faller på plats.

Det börjar falla på plats nu. Livet utan Bella och med Ella. Livet som äldre med diverse krämpor och pillerburkar och döden som obarmhärtligt närmar sig år för år. Två år kvar till pension…

Jag kan lyfta blicken och se allt som spelar någon roll. Förmånen att bo i vårt älskade hus i Arkhyttan tillsamans med Mats och vår fantastiska flock av hundar och höns. Förmånen att ha så underbara barn och bonusbarn och att vara gift med Mats, min älskade livskamrat. Förmånen att ha ett arbete som jag trivs med, underbara arbetskamrater och möjlighet att få göra det jag tycker om och är bra på. Då bleknar tankarna på allt som borde men inte blivit gjort, rädslan för sjukdomar och död, dammtussarna blir änglatofflor!