När febern försvinner inser jag hur uschlig jag är, darrig och hostig, snorig o halsont fast ändå feberfri! Jag tycker jag har gjort stordåd, matat och rastat hundar, varma koppen till lunch till oss båda, hönsskötsel, en gudomligt skön dusch, betalat räkningar och burit vatten till den nya badbaljan för att låta Maja vänja sig. Hon har ett bra psyke, är nyfiken och lagom försiktig och erövrar världen efter hand. Jag tycker att det är bra att det är mulet, utomhusjobb får vänta. Några nätters normal sömn ska säkert återställa mig till det normala igen.

Mats är riktigt dålig, så han är inte mycket att hänga i julgranen när jag nu piggnar till. Åsa är på släktgården i Ornäs och kommer hit på lördag kväll, jag räknar med att vara pigg nog att köra och hämta henne. Hon ska träffa Maja och ge oss lite ungdomsenergier och stannar till måndagen. I sommar ska hon arbeta i Stockholm så jag tror och hoppas att vi får se lite mer av henne än när hon är i Göteborg.

Igår fick Mats frossa och insjuknade med feber och hosta! Jag var bättre men hade halsont och febern steg igen framåt eftermiddagen. Oj, oj så eländiga vi är! Jag har lite svårt att inte bli frustrerad över att inte kunna göra det vi planerat: staket på framsidan, hallonhäck, gräsklippning, hönshusrening. Och att inte kunna vara ute och njuta av att det äntligen har blivit varmt!