Idag hade vi en strålande solskensdag men minusgrader. -10 grader i morse och i natt blir det nog kallare. Jag promenerade tillsammans med Maria från Röda vägen till höghuset under lunchen och njöt av dagsljuset. Det är ljust nästan 5 minuter längre för varje dag nu!

Trots detta har jag varit obeskrivligt trött, det verkar som om jag numera är känsligare för när ljuset återkommer än när det försvinner. Är det vårtrötthet?

Det känns ok att börja arbeta igen men jag undersöker vad förtidspension skulle innebära…