Idag vaknade jag i harmoni, det var ett tag sedan. Beredskapsveckan lider mot sitt slut och har hittills varit incidentfri. Jag har släppt några arbetsuppgifter på jobbet och ser fram emot en vecka som inte är fullspäckad med möten vilket innebär att  jag får en acceptabel arbetstakt.

Maggan påminde igår om att vi snart reser till Spanien och Karin reser ner redan idag!

Förutom spanienresen ser jag fram emot att Mats ska få göra sin kranskärlsundersökning och eventuella ballongsprängning nästa vecka. Därefter räknar vi med att vi äntligen, efter nästan ett års väntan och undersökningar, ska få något slags besked och få något att förhålla oss till. Väntan har varit näst intill olidlig.