Jag körde till Falun och vägarna var ok, lite snörök och snösträngar var allt. Mats var mycket trött och frusen. Han var fortfarande uppkopplad till dropp och snopp och i handleden där de gått in hade han ett tryckförband.

Han var inte längre ensam i rummet men jag satt där några timmar och såg på när de pysslade om honom. De kunde inte ge besked om när han skulle kunna åka hem i morgon. De håller koll på medicinering, lever mm.

Vi är väldigt lättade över att hans hjärtkärl var fina och att han är så noggrant undersökt. Nu kommer vår sista väntan, att läkaren Emma ska sammanfatta alla prover och tester och ge oss något att förhålla oss till. Det kan nog dröja en vecka innan vi vet.

Idag hade hundarna varit lugnare här hemma, trodde jag. När jag burit in ved och klätt av mig upptäckte jag att de bitit mer på fotstödet på soffan! Maja såg väldigt oskyldig ut!