Jag tänker att förutom sorgearbetet har jag fullt upp med att läka min kropp och min själ efter de senaste 7 årens anspänning. Mats sjudomsår tog vi oss igenom med bravur och jag tror inte att vi hade kunnat göra det bättre. De senaste åren gick det däremot inte att bortse från att våra förutsättningar till ett bra liv blev allt sämre.
Systrarna är oerhört viktiga för mig och deras besök kändes helande och som en hjälp i läkningen. Men oj så trött jag blev efteråt! I går gick jag omkring zombie och fick inte mycket gjort, jag sov också i tre omgångar.
Jag sov länge och gott i natt och har redan varit hos Malmöpolisen för att beställa ett nytt pass. Idag regnar det och ska göra det hela dagen, det behöver naturen. Det gör även vi, jag tror att både Bianca och jag behöver ytterligare en dag för att komma ifatt, hon var ju också ute på nya äventyr!
Jag noterade på bussresan att syrenerna slagit ut, det är sent för att vara här nere.
Min äldsta syster Karin är det däremot fart på. Hon sitter just nu på tåget mot Göteborg för nästa äventyr med ett kompisgäng!