Jag har svårt att inte vara dyster under denna mörka årstid. Igår sken solen under hundpromenaden men jag får inte tillräckligt med dagsljus. Vid halv fyra såg det ut så här i Säter igår.

Förkylningen frodas, jag är halvhängig och även Mats har sämre dagar.

Även om jag fortfarande tar det extra lugnt och skonar mina händer så mycket det går, ser jag en föröndring här hemma. Varje dag gör jag något litet för att förbättra den oordning som råder. Det ger tillfredställelse i mörkret!

Joel och Johanna gav mig en hemmagjord salva i julklapp, mina händer blev genast bättre men efter tre dagar försämrades de kraftigt så nu är jag tillbaka till den vanliga behandlingen igen och extremt viloläge. Bara genom att hålla i hundkopplet under en promenad eller bära några matkassar spricker fingrarna sönder.  Då har jag svårt att låta bli att gnälla!

Idag ser vi fram emot att Ingrid från Örebro kommer förbi på väg till släktgården i Ornäs.