Idag strålar solen och det är minus 3, men det blåster isande kalla vindar!

Vi har gjort ärenden i Säter på förmiddagen men innan dess kurade vi gryning tillsammans, liksom igår.

Ett friskhetstecken är att vi båda har insett hur slitna vi är. Jag har följt Mats utveckling och märker hur pigg han är vissa dagar, vanliga Mats är tillbaka. Själv märker han mest det som är hindrande. Själv blir jag förskräckt över hur matt och svag jag är, en kort handelsresa in till Säter och jag behöver timmar efteråt för att ta igen mig. Vi är slitna!

När Ingrid var här ingav hon mig hopp. Hon har precis fyllt 70 år och hade mycket tuffa första pensionärsår. Nu säger hon hur skönt det är att det går att få tillbaka kraften, trots åldern. Det är det vi får göra, ge det tid och återta våra krafter. Det går och ska få ta den tid som behövs.

Tålamod… tålamod Gunilla! Det blir många pussel lagda…