Det är 11 dagar sedan Mats hjärta strejkade den första gången. Intensiva, panikartade dagar, kaos i känslor och massor av lycka över att han överlevde men även rädslor, smärta och sorg.

Jag gör allt vad jag kan för att underlätta för Mats och för att han inte ska känna sig ensam i sitt nuvarande elände. Det känns bra att vi har vana att vara öppna och ärliga och inte undanhåller varandra vår oro eller våra känslor, det är så mycket lättare om vi delar på dem! Just nu är det mycket synd om honom, han har en tuff väg att gå för återhämtning!

Själv har jag svårare att veta min status, det går bra och mestadels är allt som det ska men paniken ligger och gror och ibland kommer den över mig i korta stunder. Jag känner mig mest lugn när jag är på sjukhuset hos honom. Kvällarna går bra tack vara Joel, vi äter gott och har trevliga stunder. Igår la vi pussel tillsammans.

Ute är det minus 19 grader idag! Jag hoppas det är den sista köldknäppen. Idag behöver jag inte skotta innan jag kör. Jag strävar efter att vara med på ronden.

I eftermiddag ska jag förbereda morgondagens födelsedagsfirande, Mats fyller 68 år!