Maja älskar att ligga under filten och igårkväll hade vi varsin hund i våra knän. De ger bra tröst när vi behöver det!

Jag tycker att vi har varit bra på att ta dagarna och situationerna som de kommer. Att be om hjälp har vi heller inte problem med. Vi har anpassat oss och hittat meningsfullhet och harmoni i det nya.

När vi träffade arbetsterapeut, sjukgymnast och biståndshandläggare bemödade vi oss om att berätta om vår ”skröplighet” och be om hjälp med det vi ser ett behov av. Vi blev väldigt bra bemötta och kommer förutom att ansöka om bostadsanpassning att sätta in larm, få 10 timmar med avlösning/ månad så att jag kan göra något på egen hand och hjälp med städning var tredje vecka.

Vår situation framträdde så tydligt, svart på vitt, och det är ingen munter bild. Det är sorgligt att vi åldrats, blivit sjuka och måste stryka i våra villgöra-listor. Det här är inte vad vi sett fram emot när vi båda äntligen blivit pensionärer. Tack och lov kan vi prata med varandra och igår tyckte vi riktigt synd om oss och sörjde ihop. Pratade om det vi ska stryka i villgöra- listan och vad vi kan försöka och vad vi vet att vi kan. Maja älskar att ligga under filten och igårkväll hade vi varsin hund i våra knän. De ger bra tröst när vi behöver det!

Jag tror att det är viktigt att tillåta sig sorgen likväl som alla andra känslor. Jag försöker möta känslorna som de kommer och tror på att det finns kraft och läkning i det. Rädslorna är de lurigaste och viktigaste att plocka fram och ta hand om annars kan det gå illa.