Foto: Maja för 2 år sedan

Morgontankar

När jag var drygt 40 år drabbades jag av den ärftliga sjukdomen giftstruma. Det var en mentalt mycket jobbig tid eftersom den även påverkade mitt psyke. Jag var sömnlös periodvis och den stress kroppen utsattes för var närmast olidlig. Det tog flera år att bli frisk och jag fick lära mig att leva i en helt ny kropp, allt var förändrat, från vikten (20 kg tyngre), hårkvalitet, hur magen skötte sig… ja allt. Mentalt tror jag att det var första gången jag ”gick i väggen” och fick kompensera för t ex ordförluster men i stort sett kände jag mig inte så förändrad. Så småningom hittade jag och trivdes i mitt nya jag.

Vid närmare 50 år fick jag bröstcancer och gick igenom en tuff behandling med både cellgifter och strålning. Kroppen var nästan helt utslagen men mentalt så växte jag och på andra sidan kom jag ut som en annan och mycket mer välmående Gunilla. Det var den andra gången jag ”gick in i väggen” och jag lärde mig att hantera och kompensera konsekvenserna. Stor betydelse för detta hade Mats, som då hade kommit in i mitt liv.

Vid dessa två tillfällen skedde en stor förändring i mitt liv, inget blev detsamma som tidigare. Det krävdes en hel del åtgärder för att få livet att fungera och jag fick göra eftergifter och släppa saker som jag hade kunnat göra tidigare. Men jag levde ett gott liv, det kändes som om jag kommit närmare den person jag önskar vara! Jag hade fått en ny chans/ett nytt liv.

Vid 60 år var jag fysiskt sliten, både struma och cancer hade slitit ordentligt på min kropp. Det är kanske en orsak till att min psoriasis slagit till så hårt denna gång. När Mats hälsa började vackla för mer än två år sedan följde en tung och orolig tid för oss båda och det kulminerade i vintern och vårens dramatik.

Ut ur detta kommer en ny situation och tid. Mats kommer aldrig att bli densamma igen rent fysiskt. Han har fått en ny chans/ett nytt liv. Hur situationen förändrat oss i övrigt är för tidigt att veta men annorlunda kommer det att bli.Jag är inte orolig, jag har stor tillförsikt i att vi två tillsammans kan skapa oss ett bra liv utifrån de nya förutsättningarna.

Mats ringde precis, han har haft en bra kväll/natt/morgon och vikten fortsätter att rasa! Eftersom det är lördag är det ingen rond.

Maja blir mer och mer påverkad av sin löpning och inventerar kastrerade Putte. Han tittar olyckligt på mig och snart är det dags att dela på dem emellanåt så att han får vara lite ifred.

Eftermiddag

Vi åt en glass tillsammans, Mats och jag. Nu är han ordentligt trött på sjukhusmiljön, idag var det en ny ”gubbe” i rummet. Annars var det helglugnt på avdelningen.

Det finns en glasmonter med pacemakerns historia på hjärtavdelningen.

Det finns också exempel på 3 olika ICD, vi vet inte vilken av dem som Mats har. Den är relativt stor, c:a 5 cm.

När vi kom hem kikade Lasse och Anna in och tog en kopp kaffe. Nu gör vi lördagskväll. Putte är allmänt olycklig över saknaden av Mats och att Maja löper. Maj vill ligga under filten, nära, nära mig.