Mats har varit hemma i en vecka. Vissa dagar har han mått ok, andra sämre. Igår eftermiddag mådde han riktigt dåligt. Han håller koll på syret, vikten och blodtrycket själv. Distriktsköterskan genomför en behandlingsplan mot hans svullna ben och sår, vi ska dit på fredag igen. I morgon åker han till Uppsala för PAH-koll och då kan de kontrollera hans andra värden och medicinlistan. Vi saknar en läkare som vi kan ha kontakt med och som har en övergripande koll på hans mediciner och hälsa. Vi har svårt att få förståelse för detta fastän vi ständigt upprepar problemet. Han är inplanerad på olika kontroller en gång i veckan hos olika instanser, Uppsala, Långshyttan, Avesta och Falun. Kanhända tycker de att de har kontroll men i så fall är de dåliga på att förmedla det!

Jag lämnar honom aldrig ensam, han följer med när vi gör ärenden och sitter kvar i bilen. När jag går ut ur huset eller in i en affär använder vi appen Zello i våra mobiler, det är en walkietalkie.

Det känns som om det totalt sett blir lite bättre för varje dag. Jag är trygg med ICDn och Mats hjärnspöken kommer inte lika ofta. Nu har det dessutom gått en månad sedan det senaste tillslaget.

Vi väljer att se vår möjligheter, de är oändliga!