I natt var det Mats tur att ha en vaknatt. Han rosslar och hostar och nu får han inte bli sämre, det borde vända idag. Läkaren Emma hörde av sig igår, han har fått ny vattendrivande medicin och börjar bli uttorkad. Det blev utökad daglig vätskemängd och ändring av medicinen och provtagning i morgon igen.

Vi har pratat med Tobias. Han kommer hem till Sverige vid nyår och kommer till oss i januari. Hans framtidsplaner är lite osäkra och han och alla våra barn är alltid välkomna att få mat och bostad hos oss. Övervåningen är tillgänglig för dem.

Regnet och gråvädret fortsätter, det är tur att vi har skidåkning och vinterstudio på TV som muntrar upp oss.

Mats är nu riktigt dålig med halsont och krax. Det är bara att vänta ut… Jag mår riktigt bra, hostar en del men känner hur svalget läker och krafterna återkommer.

November är en gräslig månad med alldeles för korta dagar och låååånga nätter. Jag har inte sett solen sen jag kom tillbaka till Sverige. Dagsljuset är i skymning/gryningläge hela dagarna och ingen snö finns som ljusar upp. Jag får verkligen jobba för att hålla humöret uppe!

Idag ska jag ta mig an ett köksprojekt, det behöver rensas och flyttas om i skåpen.

Igår knackade det på dörren och in kom Nille med bullar och pepparkakor. Han och Monica tyckte att vi behövde muntras upp lite och det lyckades de med. Det är fantastiskt att ha fina och omtänksamma vänner!

Äntligen har jag tillbringat en hel natt i sängen med flera timmars sömn mellan hostattackerna! Det går åt rätt håll … för min del!

Mats har mycket ont i halsen och har tappat rösten men har inte feber, så vi åker till Avesta och lämnar prover idag. De ska kontrollera hans värden varje vecka efter medicinbytet men han fick själv agera för att få en provtagningstid efter nästan två veckor.

Efter en vecka i hemma i gråväder och med förkylning finns ännu lite solbränna kvar så jag blir inte allt för deppig när jag tittar mig i spegeln. Den stillhet jag skrev om igår är också tillit, tillit till att allt är som det ska!

När feberdimman har lagt sig men orken fortfarande är liten kommer funderingarna. Jag reflekterar över hur jag med hjälp av meditationen har hittat in till en plats inom mig själv som mestadels skrämt mig. Jag vet inte varför men det har känts som jag burit på en mörk tomhet=meningslöshet. När jag började utforska vad det var möttes jag i stället av en stillhet, ett kravlös och rogivande lugn. Det blir en källa att hämta energi ur. Det var länge sedan jag hittade dit och jag saknar det. Det är dags att återta det inre lugna rummet!

21 november

Jag har tillbringat ytterligare en natt i sittandes i soffan och lyckats småslumra mellan hostanfallen. Igår försvann febern och under eftermiddagen lugnade sig hostan, så jag förstår att det är på nedgång men längtar efter en hel natts sömn!

Mats började frysa och känna sig hängig igår kväll, det återstår att se om han fått min förkylning eller om det är reaktion på influensavaccinet.

Igår eftermiddag kände jag mig lite piggare och jag började se en ljusning. Hostan fortsätter men feberdimman verkade lätta. Jag gick t o m ut och hämtade posten. Då upptäckte jag att dessa blommor fortfarande levde!

I natt blev det inte mycket sömn. Vid 2 flyttade jag över till soffan och har slumrat en del men mest hostat. Inte underligt att jag känner mig urlakad och matt. Hostan är ihållande och besvärlig och Mats försökte igår att dämpa ljudet med hjälp av våra jakthörlurar. Jag vet inte hur effektiva de var.

Mats fick influensavaccinering igår och är ännu inte förkyld. Däremot är han lite orolig efter den känning han hade i förrgår.

Jag är ännu febrig och natten har varit den hostigaste och jobbigaste hittills. Mats ska på provtagning, benpumpning och influensavaccinering i Långshyttan idag på morgonen. Jag får avvakta med vaccinet tills jag frisknat till. För första gången kör han bil ensam och det känns lite oroligt för oss båda, men ok. Det gäller att fortsätta normaliseringen och att inte fastna i våra rädslor!

Jag påminner mig själv om att jag ska komma ihåg att njuta när jag är frisk! Det gäller även händerna, så här såg de ut för exakt 1 år sedan:

Dagarna blir rätt långa i förkylningens dimma och sysslolöshet. Nätterna blir sönderhackade av mina hostanfall och jag tillbringar morgontimmarna i soffan för att störa Mats så lite som möjligt. Jag längtar efter att återfå den energi jag tyckte jag samlade på mig under spanienresan.

Mats har ännu inte blivit förkyld och vi fortsätter att hålla tummarna. Däremot fick han en känning och ett yrselanfall igår kväll, vilket triggade oss båda. Det var länge sedan. Vi håller även tummarna för att det stannar vid det.

Igår tog hosta och halsont över och framåt kvällen slog febern till. Mats servar med supermiddagar och vi gör allt vi kan för att han inte ska bli smittad.

Ute är det mest regn och så grått och trist att det inte gör något att jag är sjuk. Men inombords är jag glad och nöjd, vi har det så bra!

17 november

November har gått över halvtid och snart går vi in i adventstid. Spanienresan har underlättat för mig att möta mörkret och vintertiden. De senaste dygnen har det regnat nästan hela tiden och dagsljuset har varit svagt. Lamporna är tända inomhus hela tiden.

Min förkylning håller i sig med snuva och lite hosta, ingen feber. Jag tror att den snart går över och håller tummarna att jag inte smittar Mats.