Det går inte att beskriva vilken lättnad det är att min granne är helt neutral. Inga skyltar, tejpbitar med hundhår eller golvhinder finns utanför hennes eller min dörr. Jag har varken hört eller sett henne sedan i tisdags, det brukar alltid höras när hon stänger/smäller igen sin dörr. Luften, min hjärna och kropp ( och därmed även Biancas) är frisläppt från hennes mobbing. Jag håller tummarna att det håller i sig!
Just nu meddelar 112 att det verkar brinna i ett grannhus. Brandkåren tutade samtidigt förbi. Jag kan inte se åt det hållet från mina fönster. Det märks att jag bor i en storstad, befarad brand i närheten rapporteras relativt ofta.
I förrgår fick jag ett kort meddelande från Åsa. Hon har sökt och hoppats på att få ett drömjobb på 50% som lärare på Kyrkeruds folkhögskola i Årjäng i Värmland. Hon intervjuades via länk i tisdags och fick i fredags besked att jobbet är hennes. Det är fantastiskt skönt att hon får ett jobb där hennes kapacitet och kunskaper kan nyttjas på bästa sätt och samtidigt kunna fortsätta med sitt konstnärsskap på halvtid. I Norge är det mycket svårt att även få mindre kvalificerade jobb när man är svensk. https://www.regionvarmland.se/folkhogskolor/kyrkeruds-folkhogskola Jag är lycklig för hennes skull!
Åsa deltar just nu även i en utställning på Penningången ( hennes bostadsområde) i Göteborg.
Min trevliga granne Gunilla, som bor en trappa ner, kom och drack kaffe igår eftermiddag. Hon har varit mycket välkomnande och stöttande liksom introducerat mig till många trevliga grannar här på området. Hon har lovat att vattna mina blommor ett par gånger den veckan jag är i Lökaröd.
När det nu är lugnt ute i trapphuset känner jag mer än någonsin att jag trivs och att här vill jag bo!
Idag kommer lilla familjen hem från Aspö. På onsdag tar de tåget, tillsammans med Viktors tvillingbror Oliver med flickvän, upp till midsommarfirande på släktgården i Dalarna.