Emellanåt tar jag mig en funderare på varför jag lägger tid på denna bilddagbok. I vilket syfte och till vilken målgrupp?

Det huvudskaliga syftet är att bearbeta mitt liv, att ta tid att reflektera, begrunda och kanske lära mig något nytt om mig själv. Att skriva är ett av mina sätt att bibehålla min mentala hälsa, jag har skrivit nästan dagligen under hela mitt liv.
När jag började med webbsidor delade jag med mig av sådant som jag trodde andra kunde vara intresserade av, t ex mina erfarenheter av barnlöshet och giftstruma. När jag fick bröstcancer började jag låta andra få ta del av mina dagboksanteckningar. Då var även syftet att bli frisk och dela med mig till både kända och okända. Jag fick en oerhörd respons och tillsammans med många av mina bröstdagboksföljare hade vi en intressant tid som avslutades med en gemensam fest i Falun!
Jag fortsatte sedan att skriva i hund- och husdagboken. Mest för mig själv men även för de som ville följa mig och vårt liv, det hände rätt mycket under några år. Och sedan har jag fortsatt skriva publikt, 2013 startade jag bilddagboken.

I bilddagboken skriver jag och visar bilder från vår vardag. Mats har gett mig fria händer att fota och berätta om oss.
Varför publicerar jag det? Har jag någon särskild målgrupp?

Jag skriver det för mig själv, den dagliga skrivstunden är en viktig ritual liksom meditation och reiki. Jag mår bra av det! Men jag vet att jag har följare, både nära och de som jag känner lite mindre. Det händer att någon säger, ibland lite blygt, att de följer mig i bilddagboken. Självklart tycker jag om att de vill ta del av mina tankar och vårt liv. Jag tycker om den uppmärksamheten men saknar en bra möjlighet till tvåvägskommunikation. Så om ni läser detta och vi inte brukar ha kontakt får ni gärna skicka ett mail. gunilla@arkhyttan.se
När Mats var sjuk blev bilddagboken en praktisk upplysningsväg för alla som ville veta och var oroliga. Jag kunde berätta om dagsläget och alla turer under de jobbiga åren.
Nu har livet återgått till mer normala omständigheter och i karantän och vintertid händer det inte så mycket. Jag har satt upp en tydlig gräns om vad jag kan och vill skriva om. Vissa saker är för privata och jag varken vill eller får lämna ut någon annan.
Jag tycker att det är kul om någon får ut något av att följa oss men det huvudsakliga syftet kommer fortsätta att vara att bearbeta mitt liv!