Hundarna tycker om att vara ute i snön. Igår kom det ungefär en decimeter. Jag och Tobias var ute och skottade. Längst Norrlandskusten är det riktigt besvärligt med stark blåst, upp till 5 dm snö och strömavbrott.

Jag hade långa telefonsamtal med både Elin och Åsa igår. Det värmde, det är fint att följa dem på livets resa!
Idag ska vinterdäcken komma och vi hoppas att vi hittar däckbytarhjälp till husbilen i närheten.

Lotta Gröning uppmärksammar glesbygdsproblemen i Expressen.

Igår var molntäcket lite tunnare och snötäcket lite tjockare. Det gjorde att jag under de ljusaste timmarna fick lite januarikänsla, ljuset är på väg tillbaka!

Vi tog några medaljer igår, det är alltid lika spännande att följa klättringen uppför slalombacken som avslutning av Tour de Ski. Ebba Andersson tog guldmedaljen! I skidskytte tog de en silvermedalj i mixstafetten. Å, vad vi är bra!

Just nu känns livet lite tråkigt. Både Mats och Tobias har vänt på dygnet och jag är ensam större delen av dagarna. Mats mår inte bra av helt omvänd dygnsrytm och är trött och inåtvänd under den gemensamma vakentiden. Det blir inte många ord bytta och inget spel på x-boxen och jag saknar sällskapet. Jag får en liten flashback till när Mats var som sämst och all hans energi gick åt att överleva. Måtte det gå fort tills ljuset, lusten och kraften återvänder!

Jag hittade igår några foton som fick mig att komma ihåg hur självklart livet var innan pandemin.

Idag snöar det och snökaos har utlovats i halva Sverige. Igår räckte det med piasavakvasten, idag får spadarna tas fram.

Det snöar, när jag tittar ut kan jag inte längre se det gröna i gräsmattan! Det är efterlängtat men det hade gärna fått dröja ytterligare några dagar. Vi är billösa med bara sommardäck på husbilen. På tisdag kommer vinterdäcken och om det inte hade kommit snö hade vi fått hjälp med bytet i Stora Skedvi. Nu måste vi nog ta oss längre för att få hjälp.

Igår upptäckte jag hur tråkigt det är att titta på skidåkning ensam. Mats satt med men efter en sömnlös natt sov han i fåtöljen halva dagen. Längdskidåkarna tog 4 medaljer i sprint, de är duktiga. Skidskyttarna hade en sämre dag. Idag sker den spännande klättringen i slalombacken som avslutning på Tour de ski. Jag hoppas få se det i sällskap av Mats!

I går kväll spelade Elin, Martin och jag Sky.

Vi följer coronaläget och utvecklingen i USA.

Fortfarande ligger temperaturen strax under noll och lite snöfjun ligger kvar på marken. Solen håller sig borta.

Skidåkning och dagens middag är höjdpunkter, Mats gjorde älgstek i Sou vide. I fredagssamtalet, denna gång via Whats App, deltog Joel och Johanna. Vi fick träffa deras katter och en rundtur i deras fina lägenhet.

Det blev ingen handling, väglaget är inte lämpligt vid noll grader. Men det går ingen nöd på oss, förutom potatis och ris har vi det nödvändigaste.

Igår antog Sverige en ny pandemilag. Det går nu att bötfälla i vissa situationer.

Vi har lagat kyckling i vår julklapps sous vide. Det blev mycket saftigt och god. Den kommer Mats att använda mycket!

I natt har jag sovit orolig, jag har en förkylning i kroppen. Jag har känt av det ett tag och jag vet att min psoriasismedicin sänker immunförsvaret. Men med vår pensionärstakt är det inget större problem, bara att vänta ut.
Det är fredag, vi behöver handla men väglaget är inte så bra och vi kanske försöker klara oss över helgen. Vinterdäcken är på väg och kommer på måndag eller tisdag.

Idag börjar skidskyttet igen och Tour de Ski gör sina sista dagar. De trodde igår att Linn Svahn hade fått covid och att svenska truppen skulle få avbryta tuoren men kontrolltestet visade att hon var frisk. Att följa tävlingarna kommer att ta en stor del av helgen!

Under gårdagen var vi utan ström någon timme, det längsta avbrottet sedan vi flyttade hit.

I USA diskuterar man att avsätta Trump fastän det bara är 13 dagar kvar innan han ersätts. Fler och fler vänder honom ryggen.

Igår skedde det jag oroat mig för. Trump och hans anhängarna överskred den absoluta gränsen av vad som är acceptabelt. Under dagen höll Trump ett tal som eggade anhängarna att bege sig till Kapitolium, invadera byggnaden och hindrade sammanräkningen av elektorernas val.

Mats har suttit uppe och följt händelseutvecklingen under natten. Vi har länge varit oroliga för hur Trump skulle avsluta sin presidentperiod. Jag hoppas att han i och med gårdagens gränsöverskridande övertramp kommer att tappa ett stort antal av sina anhängare!

Människor som Trump kan ta sig fram och bli oerhört farliga medan vi envist blundar för att bibehålla vår inbillade trygghet.
Jag har ingen lösning på hur man ska förhindra att starka och vansinniga människor får makt att utföra vansinnigheter. Jag tänker att det var på samma sätt när Hitler växte sig stark. I en demokrati kan det lätt gå överstyr.

Vi har länge levt i en relativt trygg välfärdsbubbla där den egna välfärden varit i centrum utan något större hot.
Covid-19 landade som en bomb och många av oss insåg allvaret, men de som kände sig ohotade fortsatte leva i sin bubbla. Klimatkrisen är ytterligare ett exempel på vad vi kan välja att blunda för. Kriser som vi människor själva skapat.

I allt detta tror jag på att jag ska göra så gott jag kan för mig själv och min omvärld. Jag tror att vi människor i grunden är goda och vill väl men lätt kan tappa perspektivet när det blir stort och komplicerat, om vi blir rädda eller får för stor makt.

Jag tror att det idag blir en dag vi inte ska tala om…

Vi kunde inte ta bort granen, eftersom de flesta julgransljusen fungerar får den lysa upp vår tillvara ytterligare några dagar.

Som pensionär känns det inte alls lika viktigt med alla helgdagar men jag minns hur viktig jul- och nyårshelgerna var för att orka ta nya tag inför en vårtermin.

Covid-19 fortsätter att härja, de säger att en tredje våg är på väg. Efter nästan ett år är det svårt att ta in hur allvarlig situationen är. I Sverige har nära en halv miljon människor konstaterats smittade och nästan 9000 människor avlidit. I världen har över 86 miljoner konstaterats smittade och varav Europa står för nästan 25 miljoner!

I Säter är nu alla högst prioriterade i äldrevården vaccinerade en första gång. Nytt vaccin anländer efter hand men vi vet inte när det blir vår tur. Flera politiker har gett sig ut i julhandeln och varit ute och rest trots rekommendationerna. Hetast diskuteras statsministerns julklappshandel på ett affärscentrum och GD för folkhälsomyndigheterna som flög utomlands till sin dotter för att fira jul och nyår!

Mats gikt har lugnat ner sig efter en corticonkur. Han fortsätter att vända på dygnet och gick och la sig när jag klev upp vid 7-tiden. Jag sover och mår mycket bra just nu. För min del har det nya året börjat bra!

Igår kväll gav vår julgransbelysning upp, så idag dansas granen ut. Vi får vänta till den 12 januari på våra husbilsvinterdäck men vi bedömde att vi kunde ta oss till Stora Skedvi i dagens väglag. Matförrådet är nu påfyllt för ett bra tag framöver.

Igår kom en ny säsong i spelet ”Sky”. Martin (hemma i Dals Långed), Elin ( i bil på väg till Åsa i Göteborg) och jag (hemma i karantänsoffan) utforskade den nya världen tillsammans, det var spännande och roligt!

Idag fortsätter Tour de Ski, det är mycket spännande att följa framför allt damerna.

Jag vaknar alldeles för tidigt till ytterligare en grå dag. Vi har några minusgrader men saknar snö. Idag är det en vardag innan det i morgon blir helgafton igen.

Jag har sett dokumentärerna om Ulf Lundell. Han är fantastisk på att måla bilder med enkla ord i sina texter, vilket jag aldrig tidigare reflekterat över. Hans beskrivning av att bli äldre berörde mig, jag har inte hittat många som kan förmedla den känslan på ett för mig trovärdigt sätt.

Elin, Åsa, Linus och Martin körde igår från släktgården ner till Martin i Dalsland. De andra fortsätter hemåt idag. Helgerna närmar sig sitt slut och jag börjar längta efter att plocka bort julen, dammsuga upp barren och köpa tulpaner! Granen har inte barrat särskilt mycket och enligt Tobias är det inte så konstigt eftersom den inte har så många grenar att släppa barr ifrån! Jag tycker om att kura gryning i julgranens sken och den får stå kvar ett tag till.

Mats har haft ett giktanfall de senaste dygnen och tar en kortkur med corticon. Det går upp och ner med humör och hälsa för oss båda två.

Emellanåt tar jag mig en funderare på varför jag lägger tid på denna bilddagbok. I vilket syfte och till vilken målgrupp?

Det huvudskaliga syftet är att bearbeta mitt liv, att ta tid att reflektera, begrunda och kanske lära mig något nytt om mig själv. Att skriva är ett av mina sätt att bibehålla min mentala hälsa, jag har skrivit nästan dagligen under hela mitt liv.
När jag började med webbsidor delade jag med mig av sådant som jag trodde andra kunde vara intresserade av, t ex mina erfarenheter av barnlöshet och giftstruma. När jag fick bröstcancer började jag låta andra få ta del av mina dagboksanteckningar. Då var även syftet att bli frisk och dela med mig till både kända och okända. Jag fick en oerhörd respons och tillsammans med många av mina bröstdagboksföljare hade vi en intressant tid som avslutades med en gemensam fest i Falun!
Jag fortsatte sedan att skriva i hund- och husdagboken. Mest för mig själv men även för de som ville följa mig och vårt liv, det hände rätt mycket under några år. Och sedan har jag fortsatt skriva publikt, 2013 startade jag bilddagboken.

I bilddagboken skriver jag och visar bilder från vår vardag. Mats har gett mig fria händer att fota och berätta om oss.
Varför publicerar jag det? Har jag någon särskild målgrupp?

Jag skriver det för mig själv, den dagliga skrivstunden är en viktig ritual liksom meditation och reiki. Jag mår bra av det! Men jag vet att jag har följare, både nära och de som jag känner lite mindre. Det händer att någon säger, ibland lite blygt, att de följer mig i bilddagboken. Självklart tycker jag om att de vill ta del av mina tankar och vårt liv. Jag tycker om den uppmärksamheten men saknar en bra möjlighet till tvåvägskommunikation. Så om ni läser detta och vi inte brukar ha kontakt får ni gärna skicka ett mail. gunilla@arkhyttan.se
När Mats var sjuk blev bilddagboken en praktisk upplysningsväg för alla som ville veta och var oroliga. Jag kunde berätta om dagsläget och alla turer under de jobbiga åren.
Nu har livet återgått till mer normala omständigheter och i karantän och vintertid händer det inte så mycket. Jag har satt upp en tydlig gräns om vad jag kan och vill skriva om. Vissa saker är för privata och jag varken vill eller får lämna ut någon annan.
Jag tycker att det är kul om någon får ut något av att följa oss men det huvudsakliga syftet kommer fortsätta att vara att bearbeta mitt liv!