Vi vaknar till vita morgnar och igår var det bara några plusgrader. Trots det gör de längre dagarna och ljuset att det känns hoppfullt. Vi tar tacksamt emot odramatiska dagar och de rullar snabbt förbi.
Läkaren Emma ringde och de fortsätter att skruva på medicineringen, nu ska Mats ta lägsta dosen kortison fram till nästa provtagning.

Fönsterputsningen får vänta tills det blir varmare ute, det finns mycket annat att göra om vi vill. När vi inte vill låter vi bli. Det är härligt att vara pensionär!