Det blir ofta inte som man tänkt sig, men alltid som det ska!

Vi satte fart i går förmiddag för att ge oss iväg på den första husbilsturen. Värmesystemet i bilen tömmer vattnet automatiskt, som en säkerhetsåtgärd, om det blir kallare än 4 grader och det hade det varit på natten. När vi skulle fylla på nytt vatten började det att snöa och temperaturen sjönk, vilket innebar att vi inte kunde fylla på nytt vatten. Vi suckade och satte oss i bilen och kände efter. Det var inte svårt att besluta att vi ska avvakta ytterligare några dagar.
Jag har sällan längtat så mycket efter att komma iväg och lämna hemmakarantänen. Från att möta skånevåren, till att träffa barnen, till att vänta på vaccinationen, till att besöka östkusten och Öland, till att göra en kortare tur i mellansverige, till att vänta på varmare väder.

Med posten fick Mats igår en kallelse, med kort varsel, till hjärtkliniken i Falun på tisdag. De ska kontrollera hans ICD och den underbara vårdcentralspersonalen fixade en tid för provtagning redan idag. Det var alltså bra att vi inte kom iväg och hade fått vända för provtagning och sjukhusbesök. Jag fick ändå jobba lite med tålamodet och för att behålla humöret, jag vill ju så gärna komma iväg!

Viktor har testats coronapositiv men Elin negativ. Han har feber och de har isolerat sig hemma hos honom. Elin tar om provet om någon dag, hon har kanske redan antikroppar eller får corona senare. Viktors mamma är sjuksköterska och håller ett vakande öga över dem, vilket känns skönt. Vi håller tummarna för att de får det så lindrigt som möjligt.

Dagen har börjat med strålande solsken och Mats kör just nu iväg för att lämna sina prover. Vi förbereder oss för en skön och lugn Valborg.