Jag går igenom en sorgeprocess som ständigt överraskar mig. När jag släppte taget och började fokusera på min framtid hade jag trott att jag skulle fortsätta känna av Mats och att han var med mig, men det har varit tomt. Det har känts fel och sorgligt och jag funderar på varför. Det irriterande ljudet som hållit låda i lägenhetn sedan jag flyttat hit har också slutat.
Jag vet att det inte finns bara en sanning men min sanning är att jag under Mats sjukdomsår långsamt förlorade den spirituella, tokiga, älskvärda och friska Mats som jag älskade innerligt. Vår kärlek fanns kvar men avsaknaden av den gemenskap och glödje vi brukade dela blev allt mer uppenbar ju sjukare han blev. I efterhand inser jag att de sista 1,5 åren blev allt tyngre för oss båda, sjukdomen tog över. När jag släppte taget var det minnet av den sjuka Mats jag lämnade och nu har jag svårt att hitta tillbaka till minnet av den friska Mats, den mannen som jag blev förälskad i, gifte mig med och älskade att dela livet med.
Där är jag nu i min sorgeprocess…
Idag kommer vännerna och före detta grannarna Klasse och Gerd på besök. De gör en rundresa i Småland, Skåne och Danmark med sin husbil. Det ska bli fint att träffa dem!