Mats läkarbesök gick snabbt. Jag väntade i husbilen medan snön vräkte ner en stund. Vi fick bra besked. Hans ICD har inte behövt arbeta alls, däremot har han fortfarande hjärtflimmer. Det påverkar andningen liksom PAH och det är därför han har så varierande dagsform. Hans värden är inte riktigt bra så de fortsätter att skruva på medicinerna. Mats passade också på att fråga om att åka utomlands och det tyckte läkaren absolut att vi kan göra när gränserna öppnas.
Jag blev lättad och tycker att vi fick ett bra besked, hjärtflimmer är inte ovanligt eller livshotande. ICD:n finns där som en trygghet och har inte behövt arbeta på länge. Mats håller på att smälta informationen och bearbeta att han har sitt handikapp.

Elin och Åsa hörde nyss av sig. De har båda blivit beviljade konstnärsnämndens stödstipendie, så roligt!
Grattis, jag är så stolt över er!

Vi körde hem via Smedjebacken och vårt favoritpizzaställe.

Det fina vädret övergick i regn och i Arkhyttan sa de att det snöat och haglat. Väl hemma var vi trötta som om vi varit med om världens äventyr. Karantänlivet gör att nya intryck tar mycket energi men vi är mycket nöjda över vår lilla husbilstripp. Det blir fler!

Vi stiger idag upp i ottan. Jag ska köra Mats till Falun för kontroll på hjärtmottagningen.