Igår var det varmt men grått och disigt hela dagen. Vi röjde vidare och Mats malde en stor omgång köttfärs, vi brukar göra egen för att få bästa kvalitet. Jag facetimade med Åsa som firade födelsedagen med nyvunna vänner. Snart är hon hemma i Sverige igen!

Idag ska vi städa frysarna för att kunna ta emot en tilldelning älgkött framåt kvällen.
Som vanligt sänks mitt humör så här års. Mörkret och november närmar sig och det är inte min favoritårstid.

Idag fyller Åsa 33 år. Vi skickar grattiskramar och hälsningar hela långa vägen till Island! Presenten har Linus med sig när han kommer dit om en vecka. De reser sedan hem till Sverige tillsammans i början av november.

Igår kom den första snön. I Borlänge mötte vi även några snötäckta bilar. det var ett tillfälligt köldbesök, idag är det nästan 10 plusgrader igen.

Älgjakten pågår och vi känner lite saknad. Vi blir i alla fall inte utan kött, en jaktkamrat säljer sin tilldelning till oss eftersom han deltar i många andra jaktlag också.

Uteprojekten har tagit paus i det dåliga vädret, det ska bli bättre framåt helgen. Idag blir det städning och fortsatt inomhusröjning. Kanske en tur till loppisen och soptippen också.

Långsamt, långsamt blir nedervåningen genomgången för att ge plats till de saker vi ska ha kvar och ta ner från övervåningen. Igår körde Mats Tobias till Falun för en tandoperation. Han passade på att besiktiga husbilen och gjorde några andra ärenden.
Idag ska vi göra ärenden i Borlänge.

Barnens farmor Britts födelsedag, hon skulle ha fyllt 100 år i år! Jag skickar många tacksamma tankar till henne!

Igår hade jag en bättre dag. Vi hade en allmän fixardag, isolering av Tobias rum i gästhuset, lite trapparbete, och för min del tvagning, fotbad och fortsatt röjning.
Mats förundras över känslan att få tillräckligt med luft. Han kan nu inte fatta hur han stod ut med så lågt syre. Redan 2018 kände han behovet men fick då nej till syrgas i hemmet.

Igår hade jag en riktigt dålig dag. Hela kroppen var i obalans och då hänger oftast även knoppen med och vice versa. Lite småfrusen, lite orolig mage, lite snuva och trötthet. Det kändes som om jag hade en störtförkylning på gång som om febern var på väg. Jag satte på mig munskydd för att skydda Mats och kände mig olustig och gnällig. Jag blev inte sämre under dagen utan det fortsatte vara subtilt.
Antagligen var det en reaktion på vår situation. När jag tänkt, mediterat och känt efter, känner jag en oerhörd lättnad. Hela kroppen slappnar av och en anspänning som jag inte varit medveten om försvann. Lättnad över att Mats fått syrgas och därmed mår bättre och orkar mer. Lättnad över att Lasse, vår fantastiske vän, har flyttat hit och fixar det ena och det andra. Lättnad över att kunna dela ansvaret för vår vardag!

Igår firade vi både syrgas och trappbygget. Spiraltrappan går nu att använda fastän trappräcket ännu fattas. Lasse har med stöd av Mats har gjort ett jättebra jobb!

Mats syremättnad ligger nu oftast över 90 % och han hade t o m 96 vid en mätning igår! Han säger att det är som om en dimma har släppt i hans huvud. Det ska bli spännande att se vad en natt med syrgas innebär för honom.

Lasse drog precis iväg för att hjälpa en kompis. Det är minusgrader så han skippade motorcykeln. Hundarna är matade och rastade och jag har fått mitt morgonkaffe. En ny solig dag väntar på att levas!

Jag vaknar ofta vid 6-tiden och ibland hör jag Lasse som kör till jobbet 5:45. Då känner jag mig lycklig över att slippa stiga upp och åka iväg till ett jobb, jag startar en ny dag i min egen takt och i lugn och ro. Just idag smattrar regnet mot rutan och verandans plåttak.

Igår var vi på lungmottagningen i Falun och blev väldigt väl omhändertagna av sköterskan Anders. Mats fick genast syrgas och efter en stund stabiliserades hans syremättnad till 94. Idag kommer de hit med en större syrgasapparat med 15 meters slang som bör räcka här i undervåningen. Han får också en bärbar som kan laddas och går på batteri. Den kan han bära med sig utomhus, när han kör fyrhjuling osv.

Att det är en koncentrator innebär att den omvandlar luften till syrgas och behöver bara servas en gång per år. Skötsel är att byta filter en gång i veckan.

Man talar om medberoende och medmänniska och jag skulle vilja mynta ett nytt ord- medsjuk eller medhandikappad. Att leva bredvid Mats som efter en kort promenad behöver sitta en lång stund innan han får luft nog för att prata, som har biverkningar som klåda, munblåsor, kramper och struma. Som inte orkar resa sig för att hämta medicinen borta vid köksbordet. Som ibland efter att ha lagat maten inte orkar äta hur gott det än är.
Jag har blivit medsjuk. Jag önskar att jag kunde vara mindre påverkad och orka lyfta stämningen de tillfällen när han har det riktigt tungt, men jag rycks med.

Mats är fantastiskt tålmodig och på bra humör för det mesta, jag brukar säga att det är tur det är han som är handikappad. Hade det varit jag hade jag gnällt mest hela tiden! Visst finns det tunga stunder/dagar då han inte orkar hålla humöret uppe och då blir det tungt. Särskilt märkbart var det under strumaperioden, då undvek jag att prata med honom under långa perioder.

När vi igår äntligen förstod att han ska få hjälp av syrgas så föll en sten från våra hjärtan. Vi vet att han inte kommer att bli frisk utan kommer att bli sämre efter hand, men som han säger: Jag vill se till att ha det så bra som möjligt den tid jag har kvar! Vi har ordnat det vi kan på egen hand, bl a Appleklockan som varnar och påminner och ringer upp 112 om det behövs, den lilla mopeden, husbilen=frihetsbilen och fyrhjulingen. Nu får han efter flera års begäran äntligen syrgas!

Idag kommer de hit med hans nya apparater. Det ska vi fira!

Igår kunde vi hänga upp min hänggunga i köket igen eftersom vi möblerat om lite. Fantastiskt skönt, jag älskar att sitta i min ”tron”! Det var pensionärsfredag så att dessutom sitta där med ett glas vin kändes fint!.

De senaste dagarna har vi tagit det lite lugnt. Vi behöver vila upp oss emellanåt. Mats tar igen krafter och jag vilar huvudet. Under en väldigt lång tid efter min cancerbehandling kände jag min kropps begränsningar i ork. Nu har det blivit tvärt om. Min kropp orkar men mitt huvud säger stopp, jag blir mentalt trött och behöver ta paus tills huvudet är med igen. Den effekten har jag blivit medveten om under sommaren.

Idag ska jag på förmiddagen följa med Mats till lungkliniken i Falun. Han ska få ha syrgas här hemma. Hans syremättnad ligger ofta kring 85%, som frisk har man kring 97%, men Mats varierar mellan 80 och någon gång upp till 91%. Går det under 70% så är det livshotande och under 80 direkt skadligt. Vi hoppas och ser fram emot att hans syresättning ska bli stabilare med hjälp av syrgas.

Majas nya favoritställe, på soffans ryggstöd och nära mig!

I natt kom första frosten. Obönhörligen…

Igår körde jag Tobias till körlektion i Hedemora och spelade Sky med Elin som hade ledig dag.
Mats och Lasse fortsätter med spiraltrappan!