Jag tog det mycket lugnt igår, jag kände mig lite febrig och milt förkyld. Vi beställde en ny iPad eftersom vi fick besked om att min trasiga inte går att laga. Utan dator behöver vi varsin padda.

Jag har sovit gott i natt och tror inte jag har feber men förkylningsläget är oförändrat. Dagen är fulltecknad med längdskidåkning och skidskytte och jag fortsätter att ta det lugnt och håller tummarna för snabb bättring och att Mats klarar sig.

Mats sover, ute strålar morgonsolen, hundarna har fått mat och är rastade. Jag njuter av lugnet och känner mig harmonisk en stund.

Läget i Ukraina försämras och nu anfaller Ryssland sjukhus, skolor och civila. Bensinpriset har sjunkit lite men är bekymmersamt högt för de bilberoende. Elpriset är också fortfarande högt.

Det var så härligt att se Mats glad och upplivad igen. Han mådde mycket bra av att umgås med sina söner!
Jag har varit lite snuvig men igår kände jag mig sämre och mitt humör sjönk i botten igen. Måtte jag inte smitta Mats!

De två åren med covid har vi varit extremt försiktiga och fortsätter så, eftersom många fortfarande insjuknar i den lättare varianten. Oftast tar man inte ens tester. Vi kan inte göra annat än att vänta och hoppas att det går bra, jag skulle kalla det en lätt förkylning än så länge.

Jag har inte riktigt fått balans i mitt humör efter den årligt återkommande ”februarideppen”. Det är svårt att avskärma sig från hotbilden av corona och Ukrainakriget. Avsaknaden av socialt umgänge är också påtagligt. Lasse håller sig fortfarande borta, i helgen hade han senast kontakt med en som senare blev coronasjuk. Stundtals kan jag njuta av ljuset och solen men drömmer om utegrillning och uteumgänge, om min resa till barnen i april och om att känna harmoni och balans i livet igen.

I eftermiddag reser Joel hem och festen tar slut. Det har varit härligt att ha honom här, vi har saknat injektionerna av våra barns energier, men nu är vi tankade igen. I påsk ska jag tanka ännu mer när jag reser ner till Elin och Åsa.

Jag läser och funderar mycket över Ukrainakriget. Jag har varit förskonad från krig och hot och nya tankar har väckts av närheten till kriget.
Vad tycker jag om Nato? Är vi inte väldigt fega som bara tittar på när Ryssland förstör städer och mördar människor? Hur borde vi agera, räcker det med att ta hand om flyktingar och skicka utrustning?
Hur ser hotbilden ut för oss?
Vilken tur att vi bor på landet och har gjort ett litet lager av nödproviant och saker!

Vi överöses av krigsbilder och ser hur reklamen har förändrats. Jag läser dagstidningar, diskuterar och försöker bilda mig en uppfattning.

Vi firade Mats hela gårdagen med sång, tårta, blommor, spel, glatt humör, god dryck och ostfondue.

Gårdagen bestod nästan bara av skidåkning (Vasalopp, 5-mil och sprint i skidskytte), förutom att Mats och Joel gjorde en biltur till Hedemora. På kvällen spelade vi spel tillsammans och alla var vakna vid 12 så vi kunde gratta Mats på 71-årsdagen. Idag ska vi fortsätta firandet!

Igår anlände Joel med morgontåget och hans knä var ständigt upptaget av någon av hundarna. Vi började fira Mats, han ska firas i dagarna tre! På kvällen upptäckte Tobias norrsken men det var väldigt svagt som tidigare.

Efter starten sover Mats framför Vasaloppet, i år är det perfekt väder för åkarna. Senare blir det även 5- mil för herrar.

Solen värmer fantastiskt under eftermiddagarna men nätterna är riktigt kalla och kylan håller i sig under förmiddagen.
Jag har vaknat vid 4 flera dagar i rad trots att jag somnat sent. Det tar ut sin rätt genom att jag blir mindre företagsam och känner mig trött hela dagarna. Då är jag nöjd om det mest nödvändiga blir gjort. Igår kunde vi också glädja oss åt besked om att få tillbaka skattepengar i april.

Idag kunde jag somna om, så jag hoppas på en piggare dag. Jag ska snart köra till Säter för att hämta Joel och även passa på att handla. Bilen ska även tankas eftersom bensinpriset skjuter i höjden.

Tänk om jag i stället kunnat skriva fredens dag! Kriget fortsätter liksom rapporterna om det förfärliga läget.

Här hemma fortsätter livet som tidigare . Igår såg vi på skidor med nya förutsättningar, de ryska, belarusiska och ukrainska åkarna fattades.
Jag gjorde ett provisoriskt stängsel så att hundarna stannar kvar på framsidan av huset när de går ut och Bianca gör ifrån sig utomhus igen.

Vi förbereder oss för att ta emot Joel i morgon. Det ser vi fram emot! Han reser hem i mitten på nästa vecka och är här på Mats födelsedag.

En stor del av gårdagen ägnade jag åt att se över staketen och rasta Bianca som var rumsren innan hon rymde. Nu gör hon inte ifrån sig i koppel utan det är inomhus som gäller igen… Idag ska vi stänga för så att hundarna bara kan vara på framsidan, då slipper hon koppel. När ismattan har tinat bort och jag kan följa med öppnar vi upp baksidan igen.

Vi gräddade och åt våfflor dem tillsammans med Tobias, Anna och Lasse. Erik Vargtand tittade också in en stund. Det blev en riktigt social dag, vilket är ovanligt numera. Härligt!

Facebook visade denna text skriven av Mats. Skönt att det gick så bra!

Här kommer några av gårdagens rubriker:

Idag är det skidåkning igen, längdåkning från Norge och skidskytte från Finland. De ryska åkarna är inte välkomna.

Jag sov bättre än på länge och vaknade tillsammans med hundarna vid halv åttatiden. Rastar dem, gör frukost och har min morgonstund tillsammans med dem i morgonljuset. På övervåningen hör jag Annas steg, hon är tillfälligt hemma i Sverige.

Så mycket lättare det är att fånga en ljus hund på foto.
Bianca lyckades i förrgår kväll ta sig ut ur trädgården, vi vet inte hur. Åsa och Linus hundsäkrade staketet i somras och det finns inga spår efter att hon tagit sig ut genom det. Troligtvis har hon hoppat över, så nu kan hon inte springa fritt med de andra i trädgården. Det blir bättre när jag kan följa med men just nu är det för halt.

Jag försöker hitta ett förhållningssätt till kriget och den hotbild som vi står inför. Det är lätt att dras in i vad det fasansfulla kriget innebär för dem som drabbas och oron för vad det kan få för konsekvenser för mig, Sverige, övriga Europa och världen.

Jag plockar fram det positiva: Europa och politikerna samarbetar, flyktingarna tas om hand, solidariteten och motståndet är oerhört starkt.
Samtidigt vill jag njuta av stunden och att jag har möjlighet att leva mitt liv som jag vill. Jag klarar det rätt bra men innerst inne gnager en sorg och en oro för hur detta ska sluta!