Efter morgonronden kunde jag köra och hämta hem Mats. Vi kan inte annat än att avvakta hur det hela utvecklar sig förutom att de ändrat lite på medicineringen.

Vi är omtumlade och Mats vill inte vara ensam, det kommer att ta ett tag innan vi hamnar i balans igen. Men vi gör så gott vi kan för att det ska va gött att leva! De närmaste dagarna tar vi det mycket lugnt.