Just nu är Mats i Långshyttan för provtagning. Oftast kör jag bilen, ännu oftare efter sommarens ”tillslag” av ICD:n vid en ensamkörning. Vi tycker att det är bra att han själv kan köra kortare sträckor, det måste finnas en gräns på våra rädslor. Mats kör långsamt och jag vet att det ibland är lite oroligt för honom. Själv sitter jag och tittar på var han befinner sig via appen ”hitta”. Vi kommunicerar också via telefon och sms. När det varit som jobbigast har han haft telefonen påkopplad under färden.

Detta är ett exempel på den ”spänning” vi ofta utsätts för.

Jag blev just nu medveten om detta och borde inte undra varför vi ofta är så trötta…

Lärkträdet utanför sovrumsfönstret visar obönhörligt att vintern närmar sig. Ännu har vi bara haft ett par nätter med nattfrost och det har regnat mycket de senaste dygnen.

Vi har svårt att hålla humöret uppe och oroar oss för en lång och ”kall” framtid ( i dubbel bemärkelse). Jag oroar mig för vad det problematiska världsläget, den ekonomiska krisen, den nya högerregeringen och energi/miljöproblemen kommer att innebära.

Nu är det ju så att både Mats och jag i grunden är livsnjutare och ganska ”glada skitar”. Vi diskuterar vad vi kan göra för att hålla humöret uppe. Mats föreslog igår att vi ska göra som handlarna, påbörja julen redan nu eftersom vi båda gillar julen!

I natt flög Lasse till Anna och olivskörden i Italien.

Sverige har fått en ny statsminister. Idag presenterar han sin regering.