Kusin Eva, som numera bor i Bjärnum, skickade igår en länk till en mäklare som säljer mammas barndomshem. Huset ligger i Bjärnum, en liten by norr om Hässleholm, och byggdes av min morfar när mamma var liten.

Det var från början grönt och låg i utkanten av byn med skog runt sig på flera sidor. Jag minns dem som stora skogar med vilda fasaner som ibland vandrade in på tomten. De äldre barnbarnen tillbringade ofta ett antal sommarveckor under mormor och morfars överinseende.

Framsidan krattades varje vecka, morfar skickade oss till kiosken för att köpa Saltisol och kvällsposten, mormor bakade underbart mormorsbröd och styrde oss kusiner och dagarna. Det är härliga och trygga barndomsminnen. Jag lärde mig simma i den otäcka sjön Bjärlången, konfirmerades så småningom i kyrkan och deltog i oändligt många födelsekalas i trädgården med hela släkten och sju sorters kakor.
Mamma, pappa och en moster köpte senare huset och bodde där många år tillsammans med mormor när morfar hade avlidit. De byggde ut och målade huset vitt och mina barn har också fått fina barndomsminnen därifrån.
När mormor flyttade till ålderdomshemmet och de inte orkade längre sålde de huset och valde andra bostäder i Bjärnum.

Det var väldigt kul och känslomässigt att titta på mäklarens bilder, så omgjort men ändå bekant. Detta hus som var min enda fasta punkt ända tills jag för 20 år sedan flyttade hit, till vårt paradis i Arkhyttan.

Igår tog vi med Mats lilla moped och körde till Borlänge. Volvon besiktades utan anmärkning, IKEA-varor blev upphämtade och Mats körde omkring som en skottspole i mataffären. Vi kom hem med ovanligt många läckerheter!

Här kommer tidningsklipp, den första tar upp det som jag mest funderar på just nu.