Vi har levt efter tanken att ”det mesta blir inte som vi tänkt men som det ska!” Är allt som det ska?
Jag har också tänkt att jag skapar min egen dag och verklighet. Gör jag verkligen det numera?
Jag och vi har också satt upp mål och drömmar som vi förverkligat efter hand. Kan vi det numera?
Att åldras och bli sjuk har påverkat förutsättningarna för dessa för oss grundläggande livsbetingelser.
Visst, många drömmarna har varit ganska lätt att stryka. Som att båtluffa i Grekland med Mats, fjällvandra, lära mig köra motorcykel, resa till Nya Zeeland, Irland och Island osv
Men de vardagsnära enkla drömmarna och även relativt enkla sysslor, när de börjar bli ogenomförbara är det lätt att undra om det är som det ska. När hälsan, orken och tillfälligheter sätter hinder, ska det vara så resten av livet? Är det som det ska?
Önskan att leva husbilslivet blev en livlina under pandemin. Förra sommaren hindrades husbilsresandet av Mats ”tillslag” då hans hjärta fick kickas igång av hans ICD.
I våras började vi stort med tre veckors husbilsliv och det fungerade fantastiskt bra. Vi ordnade så att vi fick med oss lillscootern och fick den frihet som vi behövde men var beroende av att jag kunde ta hand om det fysiskt praktiska göromålen. Vi tänkte oss en husbilssommar och höst, kanske för sista gången.
Då slog mina värk till och jag fick problem att röra mig. Vi vet ännu inte vad det beror på men insåg rätt snabbt att det var dags att göra oss av med husbilen, vilket vi gjort.
Vi satte upp nya mål, en handikappbil och vi kunde hyra stugor eller bo på hotell och göra roadtrips ändå. Den 15 juli köpte vi en begagnad bil med ramp för Mats stora scooter.
Sommaren och hösten var räddad, trodde vi! Det skulle bli en resa norrut och en söderut, fisketurer till handikappbryggor, besök i Stockholm, dagsresa till Zornmuseet i Mora och planerna var många. Det har nu gått nästan två månader och bilfirman har efter många försök inte lyckats åtgärda de fel som bilen har. Det är inte OK och nu går all vår energi åt till att häva köpet. Det kommer att ta sin tid och även i år blev/ blir det en hemmasommar och höst.
Är det som det ska? Nja, jag har problem med att tycka det. Det blir svårare att acceptera när förutsättningarna blir så begränsande i vardagen och friheten.
Vi försöker anpassa oss till dagsform och förutsättningar. Dagsformen varierar mycket och våra numera anpassade försök till att själva skapa våra dagar har inte kunnat genomföras. Gång på gång tar vi nya tag och just nu är vi tillbaka på ruta ett. Vi behöver en begagnad handikappbil.
Även om vi haft otur med bilköpet och mina värkproblem försöker jag tänka positivt och framåt.
Vi har mycket som är bra och fantastiskt.
Att Lasse bor här och vill och kan hjälpa oss är en förutsättning för att vi ska kunna bo kvar. Jag besökte systrarna i Skarpnäck och fick vara med på Åsas vernissage. Jag planerar en resa till Åsa i Oslo till höst. Vi får tillökning i familjen innan jul. Mats och Lasse har sitt modellflyg som ger dem glädje och energi. Honungen och att vara på marknaden i lördags gav och ger oss mycket glädje och energi. Hundarna, vår flock och att dela livet med varandra är en fantastisk styrka.
Även om förutsättningarna är mycket begränsade och förändras snabbt kan vi sätta upp mål och skapa och förverkliga vår tillvaro.
Sammanfattningsvis konstaterar jag att
”Allt är nog som det ska!”.