Kategoriarkiv: Reflektioner

Fingertoppskänsla

Denna bild dök upp i dagens automatiska bildspel.
Åh, vad jag längtar tills vi kan nyttja utomhusrummet igen!

Jag har tidigare reflekterat över att bli gammal och synen på oss äldre. Ett problem som jag inte hört mycket om är att använda den populära touchtekniken. På telefoner, iPad, spisar, airfryer, bankautomater och you name it.
Mina fingertoppar är fördärvade av min psoriasis och jag trodde länge att det bara var jag som hade problem. Det är frustrerande att ”toucha” när inget händer. Jag försöker då igen och inget händer och med tiden fattade jag att lillfingret var det säkraste fingret. Det fungerar nästan jämt.
Jag tittade på ett avsnitt med Markorio och hans mamma där han visar henne hur Instagram fungerar och var hon ska trycka. Jag känner igen mig i känslan när man gör rätt men inget händer. Då säger han igen att hon ska trycka och inget händer förrän han tar telefonen och trycker.
Det har visat sig att Mats har samma problem, vi fick byta airfryer när vi inte kunde manövrera den med våra fingertoppar. Det är lätt att både känna sig och uppfattas som lite ”trög” ( men åldern ursäktar).

Jag tror att äldre fingertoppar fungerar annorlunda än de yngres och att tekniken utprovats på den yngre publiken. Kanske är våra fingertoppar slitna, det skulle förklara varför lillfingret, som borde vara minst slitet, oftast fungerar. Kanske kroppsvärmen är sämre pga sämre blodtillförsel. I mitt fall kan det också bero på avtrubbad känsel, jag kan inte avgöra hur hårt tryck jag lägger.

Det är ändå inget större problem, jag har anpassat mig och undviker tutchfunktioner om det går. Men det är besvärande i spelet Sky som jag ofta spelar med Elin. Där styr jag med fingerrörelser och flyger med touchfunktionen, vilket innebär att jag har svårt att kontrollera mina flygningar. Ibland flyger jag som jag vill men ofta är det riktigt besvärligt. Min lösning är att jag tar hjälp av Elin, jag sitter på hennes axlar och låter henne flyga!

Jag tycker att utvecklare och tekniker borde anpassa tekniken så att även vi äldre kan nyttja den effektivt. Hur och till vem ska jag vidareförmedla detta?

Allt är som det ska

När jag cancerbehandlades lärde jag mig att hantera min oro inför framtiden. Att gå in och ta emot cellgifter för första gången var fruktansvärt otäckt och svårt. Jag hade ju hört andra berätta om hur dåligt de mådde och nu skulle jag frivilligt utsätta mig för detta.
Med Mats stöd tog jag mig förbi rädslorna och därmed startade den process som blev en av de få positiva saker jag tagit med mig från min bröstcancertid. Det var ingen ide’ att tänka på hur jag skulle må i morgon, jag fokuserade på nuet. Hur mådde jag nu?
Visst blev jag påverkad av både cortison och cellgifter. Jag tappade smak och aptit och mådde allmänt underligt.
Men så farligt som jag trott det skulle vara var det inte! Aldrig någon gång.

Jag fokuserade på nuet och lärde mig att ha tilltro till min kropp, min kropp var stark och klok nog att ta mig igenom behandlingarna. Efter hand blev jag allt svagare men det tror jag att min omgivning var mer medveten om än jag. Jag stannade i nuet och mådde så bra jag kunde med hjälp av Mats, barnen, hundarna och min tilltro till att det skulle gå bra. Jag skrev om mina tankar i min bröstdagbok och fick ett oerhört stöd och gensvar från familjen och både nya och gamla vänner. Jag mötte döden och sorgen över de som inte överlevde.
Det var ingen kamp, jag kämpade inte utan ”flöt med” och tog hand om varje stund. Den vanligaste uppmuntran jag fick var ”kämpa på” men jag tror inte att någon fattade, hur mycket jag än förklarade, att jag inte kämpade, tvärt om jag accepterade det som skedde och tog hand om det. Jag utgick ifrån att allt var som det ska!

Länk till min bröstdagbok!

Det slog mig, när jag funderade på dagens situation, att jag tagit med mig detta tankesätt in i detta. Jag visste att cancern var allvarlig och att jag riskerade att dö precis som jag nu förstår att läget är allvarligt och vi riskerar krig, kärnvapen, pandemier och miljökatastofer. Men nu drabbas jag ”bara” av höga priser och viss isolering pga av smittorisken. Jag tar hand om dagarna och de ”mina”, jag ser allvaret och gör det jag kan och utgår från att allt är som det ska.

Gårdagen möte i bystugan om krishantering var givande. Vi har nu bildat mindre grupper som fokuserar på 13 utvalda punkter. Lasse engagerade sig i solfångarfrågan och jag valde att vara med och sammanställa resurskartorna över byn och att ta fram en beredskapsplan. När jag kom hem till Mats uttryckte han också en önskan att aktivt delta i arbetet. Andra områden var bl a diverse utbildningar( tex hjärt o lungräddning, syrning av mat), bystugan som resurscentrum, vattenförsörjning, ansökan om ekonomiskt stöd och gemensam jordkällarförvaring.

Dagens klipp:

Att vara gammal

Vi möter en ny vecka med fortsatt kyla, närmare 15 minusgrader. På tisdag är det träff i bystugan igen, denna gång handlar det om hälsa och sjukvård. I övrigt har vi inget annat inbokat än sushi och tårta på torsdag, min 69-årsdag.

Tänk att jag snart fyller 70! Jag minns att Mats hade lite extra mycket tankar och känslor om detta vid sin 70-årsdag och nu förstår jag honom! Vi är ju gamla och att åldras är så oåterkallerligt!

Jag har en större del av mitt liv tyckt att jag mår bättre ju äldre jag blivit, det gör jag fortfarande. För varje år har jag lättare att stå ut med mig själv och acceptera hur jag och livet är. Själsligt! Att känna och upptäcka hur kroppen åldras har jag svårare för.

På SVT går det nu ett program om äldre som paras ihop på ett hotell i alperna någon stans som har väckt en del uppmarksamhet. Jag var nyfiken och tittade på första programmet men tyckte det var ”skämmigt” och jag har funderat på varför.
Här visar man äldre som utsätts för aktiviteter som tänkts ut av yngre. De vill visa att de minsann inte blivit gamla och kan bli förälskade, bete sig frigjort och hämningslöst. Är det inte fantastiskt och lite förvånande? De förstärker bilden av att vi äldre bara vill bete oss som de yngre och det tycker jag inte stämmer!

Det fantastiska med att vara äldre är ju att jag upptäckt så många fler dimentioner i livet. Förälskelse och sexualdrift tar mindre plats och möjliggör andra värdefulla känslor och upplevelser.
Jag tycker att jag fått och får fantastiskt mycket kärlek i mitt liv. Jag njuter obeskrivligt av att ha blivit av med många av mina ”hämningar” och kan ägna mig åt det jag verkligen vill. Och det är inte att bevisa att jag inte alls har blivit gammal, att försöka se yngre ut, festa, dansa eller att bli nyförälskad.

Jag vill vara frisk, dela livet och omge mig med kärleksfulla människor, ta vara på varje dag, lyssna på musik, naturen och tystnaden, ”lukta på blommorna” och njuta av att ha förmånen att leva och bara vara.

Jag kommer att fundera vidare på detta.

Som en skräckfilm…

Denna vy mötte mig när jag vaknat i morse, Det är minus 8 grader.

Vi satt och pratade med Lasse igår kväll efter att ha sett ”På spåret”. Det innebar att jag kom isäng efter klockan 12 och vaknade för första gången i år efter att det blivit ljust.

För några månader sedan påbörjade jag ett tänkt brev till mamma och pappa där jag försökte förklara vår ogreppbara och bisarra nutid. Jag misslyckades, overklighetskänslan är stark och jag har inte orden. Det var en befrielse att läsa nedanstående i DN idag. Jag har valt ut en bit av Hanna Fahls text.

Äntligen kunde någon sätta ord på det för mig ogreppbara!

I Stockholmsområdet har det den senaste tiden varit många sprängdåd och i hela Sverige pågår många dödsskjutningar som hänger ihop med gängkrig. Idag såg jag den första grafiken som visar de senaste sprängdåden. Precis innan jag la mig igår läste jag att det även hade kastats en handgranat i en port i Skarpnäck där vi brukar gå mellan mina systrars lägenheter.

Rubrikerna är dramatiska och naturligtvis lite tillspetsade men de väller över mig. Om Turkiets press på den svenska regeringen pga NATO-ansökan, planerade protester utanför Turkiets ambassad, upprustningen i Sverige och omvärlden, klimathoten där isen vid polerna smälter i allt snabbare takt, energikrisen, fattigdom, främlingsfientlighet och….

Jag hittade en intressant bok av David Thurfjell i dagens tidning, den kanske ger lite hopp. Men så klart jag undar vart vi är på väg, när Sveriges tryggaste och mysigaste gaypar sedan 30 år meddelar att de ska separera!

Men i Arkhyttan lunkar livet på, vi anpassar oss till elkris, lågkonjuktur, krigs- och klimathot och ställer skärpan på att ha det bra i vår lilla flock.
Det suddiga bara anar vi i ögonvrån.

Vi har gått i ide

Det är mycket sällan jag tycker något ät hopplöst när det innebär att man ger upp något som man vill. Visst finns det saker som jag vill som är orealistiska och som man skulle kunna säga är utan hopp att uppnå. Men då är jag så funtad att jag ser det som en utmaning att fokusera på det som jag kan uppnå i stället, det är en ny möjlighet. Det kan vara ett nytt ”danssteg” som förändrar hela ”dansen” så att den passar mig. Eller så lämnar jag det helt och fokuserar på något annat. Det har jag blivit bättre på med åren!

Det tunga grå ”skånevintervädret” fortsätter. Igår sprack himlen upp vid några få korta ögonblick och det snö/regnade inte. Vi har gått i ide, även hundarna och stundtals finner jag mig till ro i det. Likaså har vi återgått till våra knäppa dygnsrytmer igen. Jag sover några timmar i fåtöljen på kvällen för att inte lägga mig före kl 22. Jag vaknar vid 4-tiden, det är då Mats brukar lägga sig och sedan sover han sina 8 timmar.
Det är så det är och får vara, allt är som det ska!

Det är ovanligt att vara så prismedvetna som vi blivit vad gäller el- och bränsleförbrukningen. Idag ska jag lägga 15 kronor på en skön dusch innan jag för andra gången denna vecka kör ut bilen från garaget och åker till stora Skedvi för att handla och hämta veckans paket! Vi nyttjar näthandeln då det går.

Väntan

Så här års är det svårt att ”fånga” dagarna på bästa sätt. Ork och humör räcker inte riktigt till att vara företagsam. Jag försöker att varje dag göra något utöver det vanliga, då kan jag känna mig lite nöjd i alla fall.

Vi äter nästan alltid fantastisk gott och nyttigt men inte ens det ”ids” vi just nu. Mats har slutat att dricka alkohol, tidigare hade vi det som humörhöjare och mysfaktor men vi har inte riktigt hittat något bra alternativ. Godis ska jag inte äta men ibland unnar jag mig ändå lite choklad.
Igår hade vi strålande solsken och lite kallare så att isgatorna frös till igen. Jag längtar tills när solen börjar värma!

Rent ut sagt så väntar och längtar vi på bättre tider!

Snö och politik

Igår var Mats mycket bättre, skönt!

Det senaste dygnet har det oavbrutet snöat eller regnat. Periodvis föll snarare småfiltar än lapptäcken och snöflingor. Snön gör det lite ljusare trots det tjocka molntäcket.

Morgonvy från fönstret.

Jag förbereder försäljning av en del av barnens leksaker. Vi får se hur det går, jag är ovan med Tradera.

En docka av Turkiets president får makthavarna att vrida och vända sig av oro att inte få bli medlem i NATO.
De reser upp till Kiruna och visar upp fynd av nyupptäckta viktiga mineraler. De klär sig för polarkyla och bevisar hur långt bort från den norrländska verkligheten de lever.
De vill dölja hur elprisstödet fördelas och ändra lagstiftningen för att kunna placera minikärnkraftverk lite här och där.
Kriget i Ukraina förtsätter att plåga människor.

Jag blir så trött och har svårt att hålla modet uppe!

morgonstunder

En av det bästa sakerna i mitt nuvarande liv är den känsla jag vaknar med varenda morgon. Det spelar ingen roll om jag vaknar klockan fyra och inte kan somna om, känslan är den samma. Bredvid mig ligger min älskade flock. Både min utsövda kropp och mina tankar är lyckliga och avslappnade.
Jag mår så bra och är så nöjd med livet!

Jag har alltid vaknat tidigt men behövt lång tid på mig att vakna. Att prata eller träffa andra har inte varit en hit. Morgonångest över alla möjliga och omöjliga saker har ofta startat mina dagar. Det mildrades med åren och meditationen hjälpte mig att vända till positiva tankar och känslor. Däremot ökade känslan av stress inför dagens arbetsuppgifter med åren, även om det var positiva saker som skulle göras. Det skulle göras och jag kände mig ”ofri”.

Numera är jag fri och njuter obeskrivligt mycket av det! Jag gör inte sådant som jag inte vill och kan anpassa mig till min dagsform. I förrgår tex hade jag sovit riktigt bra och fick lägenheten städad och julen utkastad. Igår natt var Bianca dålig i magen och jag sov bara 4 timmar. På eftermiddagen sa kroppen ifrån efter att ha kört Mats till läkaren, hämtat paket, handlat och varit på apoteket. Då kunde jag acceptera och anpassa mig till det. Vi tittade på skidskytte och sedan sov jag från och till i fåtöljen fram till klockan 9 då jag la mig. Därefter sov jag som en stock fram till klockan 6 (förutom den nattliga rastningen av hundarna vid 3-tiden).

Mats träffade vår husläkare igår angående sina magproblem. Han fick medicin och råd och fick veta att det inte var något farligt. Mats kropp är slutkörd och påverkad av alla mediciner, hans dagsform varierar mycket och vi har börjat acceptera att det är så. Vissa dagar är väldigt tunga för honom men andra dagar desto bättre. Vi tar oss igenom det så bra vi kan och jag beundrar att han för det mesta kan hålla humöret uppe!

Allt är som det ska med mig och vi ser till att det är ”gött” att leva!

Så över till det som sker i världen och runt omkring oss. Det bekymmersamma och osäkra. Vad är det som sker och vad kommer att hända?

Här kommer dagens rubriker:

Vi anpassar oss

Igår snöade det ett bra tag, solen tittade fram ett kort ögonblick och sedan började det regna igen. Det är inget utomhusväder, inte ens hundarna vill vara ute.

Jag slutförde städning och undanröjning av julen och det kändes så skönt. Biancas löpning är över och ger hundflocken balans igen. Det är bara Mats mage som inte vill bli bättre…

Jag börjar varje dag med att läsa tidningarna, i huvudsak DN och Aftonbladet. Ukrainakriget fortsätter men verkar nu gå in i ett nytt skede. Sveriges ekonomiska kris, försvar och Natoansökan tar stor plats. Just nu diskuteras regeringens hantering/lagändringar kring hemlighållande av storleken på elkompensationer och hur man lyckades kringgå lagar för att ge Cementa möjlighet att fortsätta med sin miljöfarliga verksamhet. Desinformation både inom Sverige och utomlands lyfts också.
Det är väldigt dyster läsning!

Trots detta fortsätter vardagen och livet här i vårt paradis. Vi har det bra men påverkas av höga räntor, mat-, el- och bensinpriser och anpassar oss så gott det går. Igår sänkte vi husvärmen en grad och vi fortsätter att byta ut belysning till LED- lampor. Vi är glada över vårt stora vedförråd och eldar dagligen för att få värme till frusna Mats från vedspisen. Vi begränsar våra handlingsresor och bilen står för det mesta i garaget.

Det går ingen nöd på oss men vårt liv innebär färre guldkanter och spontana infall, vi behöver planera mera.

Nytt år – nya mål

Det nya året startar en process hos mig, jag ”vaknar upp” och ser världen med nyårsögon. Hur ser min värld ut och hur mår jag?

Jag har det mycket bra som pensionär och känner av att jag blivit äldre. Jag har ett mycket långsammare tempo och vaknar de flesta morgnarna på gott humör om än alldeles för tidigt.

Att få dela livet med Mats är en förmån och att Lasse har gett oss möjlighet att bo kvar i vårt paradis är underbart!
Vardagarna ägnar jag åt att få dagen att gå runt. Mats har inte möjlighet att göra särskilt många vardagssysslor förutom att oftast laga maten. Hundarna kräver också sitt men jag har mycket tid som jag själv förfogar över. Vad gör jag då av den?

Att lägga pussel och spela Wordfeud på min iPad tillhör min vardagsrutin.

Jag har inget problem med att veta vad jag vill göra, listan är lång och jag har förmånen att själv bestämma vad, när och hur det ska göras.

Jag blir väldigt påverkad av Mats dagsform, de perioder han mår sämre går jag ofta in i en slags bubbla, vilket jag också tror att Mats gör, och väntar på bättre tider! Jag önskar att jag kunde vara lite mindre påvekad och orka ”dra vidare” oberoende av hans dagsform. Det kommer att vara ett mål framöver. Kanske gör jag Mats dagar lite lättare då också.

Vi har tidigare gått igenom och vidtagit åtgärder för att minska vår elanvändning. Nu vimlar media av råd och när vi kollar har vi redan åtgärdat det vi kan. Decembers förbrukning påverkades av köldperioder och kan ha ökat varmvattensförbrukningen pga gäster och trasig diskmaskin. I övrigt vet vi inte vad vi kan göra. Att minska värmen är inte aktuellt eftersom Mats alltid fryser trots att han har värmeväst, ibland dygnet runt. Att vara utan syrgas är heller inget alternativ.

Vattenfalls råd kan vi inte följa. Vi måste dela upp fakturan och får ta en månad i taget. Förhoppningsvis får vi den utlovade elersättningen i februari som kan hjälpa till med elkostnaderna de resterande vintermånaderna.