Kategoriarkiv: Reflektioner

Åka tåg

Jag gillar att åka tåg! Idag är det lagom mycket folk och jag får många tankar och reflektioner när jag sitter och tittar ut genom fönsret.
På det första tåget fick jag syn på fd arbetskamraten Ulrica och vi hann samtala och uppdatera oss om både varandra och Trafikverket.

Innan jag klev på tåget i Säter såg vi första fågelstrecket över åkrarna och igår såg jag ett svanpar flyga över huset. Utanför Sala försvann snön och vi har haft strålande sol fram tills nu strax före kl 2.
Snart börjar sprinten i Drammen och den hinner jag följa annan jag är framme i Malmö.

Hej och hå

Det går undan. Idag hämtar en köpare byggställningen och vi säljer ammunition till våra jaktkompisar.

Mats hade igår en ”sämre syredag” men jag kände mig helt ok och förväntansfull inför skåneresan. Jag har rensat i trädgården så gott det går, marken är fortfarande frusen. Igår spelade vi ett gemensamt äventyr i Sky, Åsa, Elin, Martin och jag. Det är fint att kunna träffas även på detta sätt!
Mats och Lasse har börjat rensa nere i byggrummet i källaren.

En tänkvärd krönika:

Jag blir trött!

När jag inför husförsäljningen går igenom huset och på tomten inser jag hur mycket vi tacklat av de senaste åren. Droppen blev förra sommaren och hösten då jag hade problem med mitt ben och inte kunde gå eller vågade utföra något fysiskt arbete.
Vedhögen ligger ostaplad under en presenning och skräphögen blev aldrig eldad. Bärbuskarna blev inte ansade och odlingsbäddarna står lämnade utan bearbetning. Mot flera av husväggarna står det slumpmässigt lutade brädor, bråte och staketbitar. På garageplanen hade det samlats skräp som ska till tippen. Inomhus är fönstren oputsade de senaste året och ingen storstädning har heller blivit gjord. Jag gjorde aldrig i ordning verandan förra sommaren så den är belamrad med massor av bråte.

Jag blir mentalt trött men försöker ändå att varje dag få något gjort. Lasse har kört ett första lass skräp till tippen med släpkärra och vi ett lass med bilen. Jag har nästan röjt färdigt på köksbron och framsidan, likaså garageplanen. Om jag gör något varje dag går det sakta men säkert åt rätt håll. Dessutom gör vi något gemensamt varje dag.
Men jag blir så trött!
Vi orkar inte med att sköta tomt och hus längre och det är verkligen dags att lämna över till någon annan!

På tisdag reser jag ner till Ylva Lo i Skåne och laddar batterierna, det blir bra!

Det blir ofta inte som man tror…

Jag fortsätter att bearbeta minnena från Mats hjärtstopp och tiden därefter. Här har han legat på IVA ett antal dagar och precis flyttat till enskilt rum på hjärtavdelningen. Där stannade han länge.

I fåtöljen vid fönstret tillbringade jag dagarna, Mats tittade ut genom fönstret och undrade om det var det sista han såg. Det var en omtumlande tid!

Mycket har hänt under de gångna fem åren. Vi har tagit ut det sista av husbilslivet och snart också egnahemlivet. Jakten fick vi släppa direkt. Med fyrhjulingar kunde vi ändå njuta av naturen och skogen omkring oss. Tobias bodde här under pandemin och Lasse har hjälpt oss förlänga vår tid här i huset.

Under de första åren var vi osäkra och rädda, medicinerna gav biverkningar och behövde trimmas in. Bl a fick Mats struma vilket jag har egna erfarenhetar av, särskilt hur det påverkar mentalt. Det var tur det, för det var också en tung period.

Nu har vi uppnått en balans, vi har lärt oss leva med rädslan utan att bli paralyserade och tillbringar många stunder i harmoni och glädje. Det enda vi önskar är lugn och ro, dramatik har vi haft nog av.

Men livet vill annorlunda!
Igår när Mats gick en runda i källaren och kollade inför besiktningen upptäckte han att vår matkällare, som ligger en halv meter under resten av huset, hade fyllts med 1 dm vatten. Vad berodde detta på?
Det var vår räddning att Lasse och Anna var här och tog hand om tömning, Anna öste och Lasse bar. Vi upptäckte att vattnet kom upp via golvbrunnen. Säters kommun kom hit och tittade på den pump som leder ut vårt vatten i det kommunala avloppet. En pumpbil kom hit och rensade ute i pumpbrunnen och konstaterade att det inte var stopp där. Samtidigt konstaterade vi att tillströmningen i matkällaren påverkades vid användning av avloppet. Vid 22:30 körde vattenkillarna iväg och vi gav upp tömningsförsöken. Idag kontaktar jag försäkringsbolaget så vi kan hämta experthjälp och få klarhet i och åtgärda vad detta beror på.

Flytet har övergått till oflyt. Detta sker alltså kvällen innan huset ska besiktigas inför försäljningen! Vi kan bara acceptera och det blir som det blir med åtgärder, besiktning och försäljning.

Det var svårt att gå ner i varv och sova men jag sov tillslut rätt bra. för Mats gick det sämre.
Idag flyger Anna tillbaka till Italien. Vi inväntar besiktning och mäklarmöte.

Det blir ofta inte som man tror men som det ska.

Volvon såld!

Jag har också alltid hävdat att misslyckanden är en möjlighet. En möjlighet att lära sig något och att bli bättre på det i framtiden.

Vi har flyt just nu. Volvon är såld!
Däremot hade inte köparen flyt, hennes kille skulle också provköra den och passade på att köra på ett rådjur som förstörde extraljuset och en del av fronten. Rådjuret haltade in i skogen och eftersöksjägare tillkallades. Som tur var kan de laga bilen själva men körde härifrån med en delvis trasig front!

Igår kväll firade vi Mats 5:e födelsedag och bilförsäljningen tillsammans med Lasse. Det blev en god Jansson och därefter ett sällskapsspel som vi fått ärva av Lasses mamma. Vi hade en trevlig kväll!

Mats andra födelsedag!

Antal besökare på denna sida har fördubblats den senaste tiden. Välkomna ni som tillkommit!

Mäklaruppdraget är igångsatt och det blir spännande att följa. Först är det besiktningar och utomhusfotografering. Därefter läggs det ut som kommande ”objekt” till salu på svenskfast.se.

Vi funderar och planerar tillsammans med Lasse om hur vi enklast genomför flytten. Enkelt blir det inte och säkert väldigt jobbigt. Jag minns att när vi flyttade hit sa jag aldrig mer flytt!

Intresset för volvon har ökat, idag har vi två spekulanter varav en har förtur.

Det regnar för andra dagen i rad. Snön smälter och vägarna blir alltmer farbara, de har varit för bedrövliga i vinter.

Igår hade Mats en av sina sämre dagar. Dålig sömn och låg sysresättning. Sådana dagar får bli som de blir. Vi tog oss i alla fall iväg till tippen i Säter med ett stort lass, köpte varsin semla på Annas konditori och handlade både mat och på systemet. Säljer vi volvon ska vi fira med Prosecco ikväll!

Jag har sovit bättre den senaste tiden och framför allt längre. I morse började det ljusna när jag slog upp ögonen. Min psoriasis är fortfarande aktiv på några fingrar men min fingerstelhet och värk blir klart bättre av att jag börjat sticka.

Vår ena Chrysler står kvar nere hos bilhandlaren i Eskilstuna och kostar oss pengar, medan vi väntar på ARN:s utlåtande. Deras okörbara utbytesbil står kvar hos oss. Vår andra Chrysler kör vi med glädje och är väldigt nöjda med, fastän den var 80 000kr billigare! Vi avvaktar ARN:s utlåtande, vilket kommer att ta ytterligare 2-4 månader, och är beredda på att gå vidare till Tingsrätten om det behövs.

Nedanstående bild målade jag som bearbetning av traumat när Mats hjärta stannade den 23 februari för 5 år sedan. Oavsett om vi säljer volvon eller inte firar vi Mats extra födelsedag med Prosecco i kväll!

Blandade känslor

Det går sisådär med stickningen. Mina stela fingrar, min psoriasisdrabbade tumme och ovana skapar en ojämnt stickad yta. Det får jag acceptera men felläsning i beskrivningen och svårigheter att öka rätt tvingar mig att riva upp hälften och göra om och förhoppningsvis göra rätt!

Igår målade jag gipsskivorna i övre hallen. Jag var också hem till Klasse och Gerd för att se om jag kunde hjälpa Gerd med en webbsida. Det gick inget vidare.

Lasse har renoverat toaletten, den är riktigt läcker!

Har vi tur så har vi en köpare av Volvon, vi får besked i slutet på veckan.
Våra tankar är fokuserade på husförsäljning och flytt och hur vi ska organisera det hela. I morgon träffar vi mäklare nummer två för att få ett andra utlåtande om försäljningspris mm.

Just nu känns det bara som en befrielse att lämna Arkhyttan men känslorna pendlar för oss. Det är sorgligt att denna tid i vårt paradis är över.
Vi har haft fantastiska 20 år här!
Ljugarbänk- och gillestugehäng, släktträffar, fester, hemmakontor, konstspaning, sommarbutik, galleriverksamhet, plats för barn som behöver andningspauser, andrum, lugn, vardagsglädje, frihet, kärlek, hundar, höns, honung, jakt, skördar och odlingar, bygemenskap, grannfester…

Idag ska vi ta vår tredje TBE-spruta.

Annars är det bra…

Igår snöade det hela dagen. Jag körde till Säter med andan i halsen, aldrig tidigare har vi haft så besvärliga vintervägar. Nu snöade det ymnigt och allting var vitt och plog bilen hade inte gjort sitt. Under snön är det isigt och spårigt, bitvis måste man följa spåren vare sig man vill eller inte. Det var intressant eftersom det inte gick att se var spåren var. Men vi fick varsin semla från Annas!

Vi konstaterar att det är vackert och vitt men vi kommer inte ut och kan njuta av det. Jag hoppas att det här blir sista vintern i Dalarna. I Skåne kortas vintern nästan 2 månader och de dagar det är halkigt och snö är lätt räknade! Jag vet att skåneslask, blåst, dimma och låga moln är jättejobbigt men emellanåt kommer det solskensdagar som vi kan komma ut och njuta av.

Vi fortsätter sälja det vi kan, idag sålde jag våra 8 fåtöljer som kommer från Trafikverkets konferensrum.

Idag ska jag till Långshyttan ( på lika dåliga vägar ) och lämna prover inför årskontroll hos läkaren på fredag. Jag funderar på hur jag kan sammanfatta mitt mående.

Mina ögon får fler och fler grå fläckar och jag besväras av sämre syn. Min psoriasis håller sig någorlunda lugn men den minskade medicindosen gör att några fingrar och hårbotten är aktivt emellanåt. Medicinen gör dessutom att jag tappar mycket hår. Värken i min höft och mitt lår ligger där och lurar och gör lite ont vissa dagar. Magen är ofta i olag vilket säkert också beror på medicineringen.

Annars mår jag bra!

Tiden sinar

Hundarna är lyckliga över att vi har en satt in en soffa i vardagsrummet. Här får alla plats.

Jag har fått tid att reflektera över att vara 70 och 70-årsfesten. Det är ingen tvekan om att jag har åldrats och jag får jobba med att acceptera det.
Vilken ynnest det var att samla släkt och vänner, det är inte ofta jag haft möjlighet till det mitt i smällkalla vintern. Senast jag hade stor fest var när jag fyllde 40 och då var festen lagd på släktgården i Ornäs på sommaren.

Jag blev uppvaktad med traditionell spettekaka, blommor, bubbel, presenter och ett bidrag till att förverkliga min bucketlist: Åka kanalbåt i England! Med mig har jag minst två medresenärer, min syster Karin och min dotter Åsa! Det ser jag fram emot!

Igår sålde vi 4 vinterdäck som tillhört husbilen. Nu fortsätter vi utrensningen och gör oss av med allt överflödigt.

Husägartankar

En av födelsedagsbuketterna har torkat vackert i sin vas och kan glädja oss ytterligare ett tag. Lasse är kvar i Gävle hos sin sjuka mamma.

Vi planerar framtiden och sammanfattar och knyter ihop påsen för denna del av våra liv. 20 år som husägare med all den frihet det inneburit men även bundenhet och arbetsbörda. Mats sjukdom och vårt åldrande innebär att det är dags att släppa taget om detta paradis och skapa oss ett nytt. Tack vare att Lasse flyttade hit kunde vi skjuta fram detta ett antal år men nu är det dags!

Kylan håller i sig och vi kurar inomhus. De senaste vintrarna har vi inte alls kunnat njuta. Mats är för frusen och beroende av scootern, jag är för rädd för att promenera i snö, is och halka. Att flytta söderut skulle innebära bättre förutsättningar. Även om skånevintrarna kan vara fruktansvärt gråslaskiga och tråkiga är vintersäsongen mycket kortare. Detta och närheten till våra barn och barnbarn liksom att underlätta arbetsbördan för framförallt mig är de avgörande faktorerna för flyttbeslutet. Lasse närmar sig pension och är helt med på beslutet, för hans del lockar Italien under vinterhalvåret.

Vi åt hemmagjord sushi igår kväll och turades sedan om att somna vid TV:n när vi tittade på skidåkarna.