Det är något speciellt att var inlagd på sjukhus. Det är tryggt att överlämna ansvaret till andra och utlämnande ända in i själen. Som jag tidigare skrivit är personalen fantastisk, visar empati och ger stöttning när det det behövs. Möten med rumskamrater kan vara obefintliga eller ge fanstastisk input.
När jag födde Åsa lärde jag känna Ninni som hade jämnåriga barn, hon var bördig från mammas grannby Vittsjö och vi hade stort utbyte under några år. När vi flyttade från Dalarna tappade vi kontakten med sprang på varandra när jag senare flyttade tillbaka. Vi blev facebookvänner men tyvärr så dog hon av bröstcancer för några år sedan. Hon blev under en period ett viktigt inslag i mitt liv. Jag har till och med en videosnutt inspelad från en av våra träffar.
Min rumskarat denna gång var Magnus, en man mellan 50-60. Våra samtal var mycket givande, vi kunde prata om allt men även vara tysta när det behövdes. Jag hoppas att han nu fått komma hem och att de hittar en bra lösning för honom! Det vore kul att veta om han kommer iväg på sin fotvandring om ett år och likaså delge honom när vår kanalbåtsresa blivit av!
Denna vistelse fördunklades på grund av en person, vilket jag tidigare inte nämnt. Jag vill inte klanka ner på personalen i allmänhet, detta gäller en enda olämplig person. Jag har gjort en anmälan till avdelningen och förklarat situationen för en av sjuksköterskorna. Detta hände:
När de röntgat klart mig på akuten och beslutat sig för operation blev jag tilldelat ett rum och fick veta att jag skulle duscha och förberedas så snabbt som möjligt. En manlig skötare frågade om jag behövde hjälp att duscha och det behövde jag eftersom jag hade så ont. Han verkade ovillig men utrustade sig med förkläde och stövlar och satte igång duschen. Jag satt på en pall. Både duschningen och tvagningen var mycket okänsligt genomförd, bla annat riktade han den hårda duschstrålen rakt i ansiktet på mig och sa att det var nödvändigt när jag protesterade. Jag tvättade de intima regionerna själv och ville sedan själv hålla i duschen. Det fick jag med en åthutning att det skulle bli synd om mig om jag blötte ner honom. Just då befann jag mig i sådant känsligmässigt kaos att jag först efter att jag piggnat till lite efter operationen reagerade. Jag upplevde den duschtvagningen som mycket förudmjukande, okänslig och oprofessionell!
Vi får se vad min anmälan kommer att leda till. Hur som helst mådde jag bättre efter att ha gjort den! En sådan person är inte lämplig för vårdande arbetsuppgifter!
Från mina övriga tidigare operationer har jag inga specifika personminnen men vet att jag reflekterat över hur viktiga medpatienter är för mig när jag är inlagd.