För 7 år sedan fick Mats efter flera års utredningar sin PAH-diagnos.
Jag har halva livet haft handpsoriasis i mindre skov. under mitt sista arbetsår före pensionen blommade det upp ordentligt på mina naglar och händer så att de blev obrukbara. Jag blev sjukskriven mina sista månader i yrkeslivet.
Eftersom det tog så lång tid för Mats att få sin diagnos hann lungsjukdomen förstöra hans högra hjärtkaammare och han började medicineras för både hjärta och lungor.
I slutet av februari 2019 fick han sitt första hjärtstopp under en skidskyttetävling på TV. Länk
Sedan dess har vi levt med döden ständigt närvarande. Det var väldigt oroligt och tumultartat de första åren men långsamt hittade vi ett förhållningssätt som gjorde det mer uthärdligt . Vi formade vårt liv efter förutsättningarna som ständigt förändrades och lyckades för det mesta ha det fantastiskt bra, både med husbilsliv och i vårt paradis här i Arkhyttan.
Men naturligtvis tärde det också och jag tror att det är den bördan som nu lyfts av mina axlar och tillsammans med sorgen gör att jag nu är så in i dödens fysiskt och psykiskt trött.
Som en del av sorgearbetet plockar jag undan Mats saker. Modellflygplanen har Lasse tagit hand om, medicinerna försöker jag skänka till behövande organisationer osv.
Jag försöker också skapa mina egna nya vanor. Idag återupptog jag att äta frukost i sängen. Gjorde jag det alls efter att barnen föddes? Jag minns inte men i alla fall gjorde jag det dessförinnan! Jag har också övertagit Mats nya fåtölj som han aldrig hann prova och jag tar också ”makten” över TV:n.
Jag har dubbla känslor, dels den djupa outhärdliga saknaden efter livskamraten och kärleken till Mats, dels befrielsen efter att de senaste 7 årens oro och anpassning till Mats sjukdom försvunnit. Jag bär också hans sista tre svåra veckor med svår smärta och förtvivlan inristat som ett blödande sår i mitt hjärta!
Mats lärde och hjälpte mig att ta hand om mig själv och mina känslor på ett bättre sätt och det är jag tacksam för. Jag litar på att min själ och min kropp tar mig igenom detta på bästa sätt. Som jag tidigare berättat flyter jag med i floden, betraktar det som sker och tar emot allt efter hand som det kommer.
Jag litar på att allt blir som det ska!