Det är andra morgonen jag vaknar utan att känna lyckoruset. Efter en dryg vecka känner jag mig hemma här, Arkhyttan och det livet känns långt borta.
Gårdagens snubblande när jag rastade Bianca var mycket nära en besvärlig fallolycka och jag blev ordentligt rädd. Lösningsorienterad som jag är sökte jag genast efter orsaker och lösningar.
Jag är just nu inte kapabel att träna Bianca på ett vettigt sätt, min hjärntrötthet ställer till det. Jag undersökte om och hur barnen kunde hjälpa till under en övergång tills jag blivit stabilare. Efter lite diskussioner och funderingar kom vi fram till följande lösning.
I morgon kommer Joel hit efter jobbet och tar med sig Bianca till Landskrona. Det är osäkert hur katterna fungerar ihop med henne och beroende på hur det fungerar flyttar hon tillbaka till mig senast torsdag morgon. På så sätt får jag några dygn utan triggning. Viktor ska börja träna att ta ut henne på promenader med och utan barnvagn och vill testa att ha henne en fredag till söndag. Vecka 8-9 kan Åsa ta hand om henne i Norge. Därefter hoppas jag att jag landat och orkar ta tag i träningen av Bianca igen.
Det är kallt i lägenheten, jag fryser och klär på mig så mycket jag kan. Idag blåser det igen och det gör det inte varmare.
I eftermiddag ska jag ha en liten invignings- och födelsedagsfest. Viktors föräldrar, Helen och Mats kommer liksom Elin med familj. Elin kommer hit på förmiddagen och hjälper till lite. Jag hade tänkt att baka en hembakt tårta men upptäckte att det saknades en viktig del till hushållsmaskinen, den har kommit på villovägar under flytten. Nu får det bli ett annat upplägg men det blir bra det också.