Nästan halva februari har gått, min värsta månad, värre än november. Det är så tröstlöst långt kvar till värme och längre utevistelser. Vi försöker hitta ljuspunkter så gott det går. Ibland går det bra men ibland sämre.

Mats klåda ger honom sömnproblem och vi vet aldrig när och om han kommer att kunna sova. Jag har svårt med humöret, känner mig kraftlös och får jobba med att se något positivt i tillvaron. I natt fick jag ont i gallan igen men som tur är hjälper den medicin jag fått.

Igår regnade det isbitar men nu på morgonen skiner solen och vi har 5 minusgrader. Vädret varierar mycket under en dag och påminner om aprilväder.