Igår blev jag tillfrågad hur gammal jag är och jag var tvungen att räkna efter, 66 år. Jag har många tankar om åldrandet men exakt hur många år jag är, är inte viktigt. Jag tittar på andra och ser deras åldrande men när jag tittar på mig själv har jag svårt att se hur jag åldrats, jag vill inte se, helt enkelt.

Mats blir tanigare och tanigare, han var nere i 96 kilo igår. Det är drygt att vänta på att han ska må bättre och vi får båda jobba med att hålla humötret uppe. Jag hoppas att vi orkar fortsätta med staketbygget i helgen, då blir vi säkert på lite bättre humör.