En ny coronavåg sköljer över Europa. I Sverige ökar fallen bland barn och ungdomar och allt fler uttrycker att Sveriges strategi kanske var den rätta. Vi har vant oss vid pandemibeteende och fortsätter vara försiktiga. Det börjar långsamt gå upp för mig att pandemin kan vara den största och värsta händelsen i mitt liv under min livstid. Förutom det direkta dödshotet mot Mats, hindrar det min frihet och att fullt ut kunna njuta av pensionärslivet. Kanhända är det en fördel att vi redan innan lyfte blicken och började söka efter möjligheter till en ny livsstil som inkluderar Mats kroniska sjukdom. Det finns massor av möjligheter innanför de ramar vi har, även om ramarna pga pandemin gjort det betydligt trängre.

Igår hade jag en dålig dag med migrän och obalans i kropp och själ. Mats ork är inte bättre men nu är det inte PAH som är orsaken och han slipper kämpa med andningen. Vi fick i alla fall grinden färdigmålad och lite av grindjobbet gjort. Mitt i allt kom en lösspringande häst och rusade omkring i korsningen. Den blev snabbt omhändertagen av en granne som tur var.

Lite coronaklipp: